George med Liemannen bakom axeln

Funderar på att skriva en bok….(det är jobbigt för oss män att fundera….)

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 7, 2010

Jag funderar på att skriva en bok…..

Det verkar som om alla skall ”skriva en bok” och jag har fått frågan tidigare…….men jag har aldrig funnit något skäl till att ens tänka i de banorna…böcker skall läsas, inte skrivas …..booring!

Men nu har jag tillbringat så länge i sjukhussvängen, jag har levt i sjukdomsvärlden så oerhört länge och det finns en gemensam faktor som binder oss samman som varit allvarligt sjuka en längre tid….och det är att nästan alla har råkat ut för någon sorts katastrof-behandlingen/avsaknaden av behandling.
Vanligast är att  man inte får en diagnos vid allvarlig sjukdom, att det kan ta flera månader av ihärdiga försök på primärvården……och det är först när det blir riktigt akut som man får höra utav den motsträviga läkaren eller sköterskan som i månader tjatat om att man är frisk som en nötkärna…jamen du har cancer…

Hos mig själv så slarvades det bort en röntgenbild så att min diagnos blev 9 månader försenad, precis lagom för att min cancer skulle sprida sig i hela min kropp….bravo!

Jag sökte tre gånger hos min läkare i Limhamn/Malmö för mina kräkningar (en av tumörererna trycker på en nerv och retar kräk-reflexen) och hostningar, tre gånger skickades jag hem igen med en astma-medicin…och jag har inte ens astma.
I flera månader sökte jag svaret hos denna idiot till gamling och läkare….han hörde inte ens att jagbara hade en lunga…utav två möjliga…

Anna  Janssons överdos av cortison som gjorde att hennes cancerbekämpning blev 4-5 månader försenad.

Helena från Himlen kan Vänta tjatade sig trött hos sin primärvårdsläkare som bestämt sade att hon var frisk trots en mega-stor tumör i huvudet… Det var fört när hon kraschade som vården tog emot henne genom att rädda livet på henne genom en akut operation…

Nästan 95% av alla allvarligt sjuka som levt med sjukdomen länge har råkat ur för liknande saker…

Värdet av boken för mig vore att upplysa och påpeka för primärvården att de MÅSTE hitta en diagnos, de får INTE MISSA som de ofta gör med allvarliga sjukdomar…

Jag tror på fullt allvar att många äldre läkare inom primärvården inte vet om hur många diagnoser de missar, jag tror att en bok om detta skulle rädda fler liv, jag tror att en samling om allt lidande som missade prognoser och katastofala fel i vården kommer att hjälpa vården att hitta felkällorna!

Vad tror ni, vore detta rätt sak att göra?
Är jag inne på fel spår?
Finns det något annat sätt för oss vanliga att hjälpa vården bli bättre?

George

Annonser

34 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Susanne said, on januari 8, 2010 at 02:29

    Du är inne på helt rätt spår. Man ska inte behöva bli dödssjuk innan man får rätt diagnos/vård. Kram Susanne

  2. Nina said, on januari 8, 2010 at 08:08

    Jag tycker att det låter som en lysande idé att skriva en bok! Go for it!!!

  3. Maria said, on januari 8, 2010 at 08:50

    En bra idé med en bok för att prata om detta!!! Jag tror att hela sjukvården, inte bara primärvården behöver uppmärksammas, då både missade diagnoser och långa väntetider försämrar prognosen för många av de som drabbas. Tyvärr är det inte endast cancer som missas, utan andra livshotande tillstånd också… Min dotter var rejält dålig när hon var ca ett halvår, vilket ”missades” i flera dagar innan läkarna bestämde sig för att flera undersökningar skulle göras. (Däremot fick jag bra kontakt med sköterskorna som hade en annan uppfattning om dotterns tillstånd.)

    Min slutsats, både som anhörig till cancersjuk och som mamma till en dotter som har varit livshotande sjuk är att det är oerhört viktigt för patienter och anhöriga att vara envisa, stå på sig och kämpa! Jag har förståelse för att sjukvården är underbemannad och att personalen jobbar på så mkt de kan under de förutsättningar de har, men det är ingen ursäkt för att det begås misstag. ”Enkla” misstag, dvs de som enkelt går att rätta till ska inte inträffa i den höga omfattning de faktiskt gör…

    Oj, nu börjar det bli en lång debatt från mig, hoppas du förstår vad jag menar!

  4. Gunilla said, on januari 8, 2010 at 09:07

    Jag tycker absolut du ska skriva en bok!! Du är seriös, noggrann och tar reda på fakta, blanda det med dina erfarenheter och din förmåga att uttrycka dig och det blir en betydelsefull bok som kommer att läsas av många. Kanske t o m förändra livet för en del. Dessutom har du båda fötterna stadigt placerade på marken och ett stort innerligt hjärta.

    Du är viktig och en otroligt unik människa.

    /G

  5. Tessan said, on januari 8, 2010 at 09:38

    Skriv den!! Jag kan garantera att en sån här bok kommer att få många läsare!

  6. annika said, on januari 8, 2010 at 10:17

    Du gör helt rätt!!!

  7. Erik said, on januari 8, 2010 at 13:03

    Du skriver väldigt bra George. jag tycker verkligen du ska skriva en sådan bok. Fyller ett viktigt syfte och kan förhoppningsvis väcka debatt. Rent allmänt tycker jag många borde låta bli att skriva, men inte du. Lycka till! Mvh Erik

  8. Madde/Umeå said, on januari 8, 2010 at 13:15

    Minns så väl när du startade upp din blogg. Du hade mer eller mindre ångest över att du inte kunde uttrycka dig som Vimmelmamman, inte hade ngt att säga…

    DET är den största dumma idé du ens tänkt !!

    DU kan minsann skriva, uttrycka dig, engagera, ge folk på käften, sätta känslor på sånt som man inte ens trodde man kunde uttrycka ”bildligt” i ord….. o så har du väldigt mycket vettigt att säga ( inget ont om vimmelmamman m fl- de kan oxå !)
    Men sätt igång o skriv du !

    Det var den bästa idé jag hört så här långt in på 2010 !
    Den( boken ) kommer att sälja !
    Får jag ett signerat ex, så lovar jag att köpa boken oxå !!!!

    Tips : se till att inte ha handskrivna papper o diskett kopior i Ewoks närhet.. kan sluta illa- illa för henne i magen o illa för dig som ”tappar orden ”…. :=)

    ( Har du läst om brandmannen Lasse ( Olsson ? ) har boken här hemma ngnstans , men hittar den inte nu- den sträckläste jag ! Han blev svårt svårt bränd efter en brand i Gbg…… men vilken LIVSglädje han besitter ! Jag var även på en föreläsning som han höll för några år sedan… jag säger bara det : han kunde förmedla tankar, humor o berätta. Framför allt det han varit med om : att ändå se framåt så oerhört…

    Likaså ”Ro utan åror” av Ulla-Karin Lindkvist. Hon som dog strax efteråt i ALS.
    Sträcklästes !!!
    Att kunna förmedla vad som hänt/händer, tankar……låta oss andra så naket få ”vara med ”henne.)

    Så tro mig George : oavsett hur/vad du väljer att sätta på pränt : det kommer att tas emot med öppna armar av de flesta.
    O lyckas du dessutom få ansvariga att öppna ögonen o GÖRA ngt åt vad som bör göras – tala om att du då kan !!!

    Lycka till !

    Kram Madde Umeå

  9. Maria said, on januari 8, 2010 at 13:31

    Hej!
    Klart du ska skriva en bok om du känner att du har orken och lust. Så bra som du kan uttrycka dig kan det bara bli en bra bok 🙂
    Undra om vissa läkare är lite oroliga nu? 🙂

  10. Mari said, on januari 8, 2010 at 13:45

    självklare
    jag fick ocså ca två års försenad diagnos och fick cancer

  11. eija said, on januari 8, 2010 at 14:33

    Absolut en bok men den får inte bli rättshaveristisk för då blir den bara tråkig. Jag tycker inte precis du verkar vara en RH men boken kan bli det. det får inte vara för mycket datum och sådant och det blir det ju alltid när man ska berätta en rörig historia som just handlar om tidpunkter. Du måste bestämma dig för vad du ska berätta. ska det vara en mosaik av människor och allt de råkat ut för eller några eller bara du. och om det är mer en dokuemtärbok skulle man ju vilja ha en förklaring från någon som är ansvarig för primärvården. det måste vara djävulen själv. han/hon är säkert lika hal som en ål.

  12. Anette said, on januari 8, 2010 at 14:51

    En lysande tanke!om du orkar så drar jag i korthet min upplevelse.Vid min hjärnblödning upptäcktes min tumör.Har vi 8-10 tillfällen sökt VC för att jag inte har ordentlig känsel på min vänstra sida,själv förstod jag att det var sviter efter hjärnbl,hur som helst INGEN lyssnade allt de sa va att jag behövde psykologhjälp,har man hjärntumör så mår man skit och behöver prata.Till sist fann jag mig i rollen som psykiskt ostabil,trodde att psyket gjorde min känselfrånvaro.Till sist mötte jag en AT-läkare och för första ggn undersöktes jag,det blev remiss till nevrologen,där konstaterades nedsatt funktion i muskler,nervbanor.Det jag vill säga är att man måste vara frisk för att orka vara sjuk.Kram

  13. Susanne said, on januari 8, 2010 at 14:55

    Det är när man samlar ihop alla berättelser om missade diagnoser, som man ser hur många det rör sig om. Förhoppningsvis förstår även politiker och sjukvården då att något är fel. Bra idè. Jag har sjävl en hel del att bidra med när det gäller detta och hur min cancerbehandling har hanterats.
    Susanneplus

  14. Andrea said, on januari 8, 2010 at 14:58

    Helt rätt!
    Skötrerskor har alltför stor makt i primärvården när dem får bestämma om man ska skickas eller ej till en specialist.
    De har inte förmågan o kunskapen om diagnoser o t.o.m. har tortftiga kunskaper om allvarliga sjukdomar, eller sjukdomar överhuvudtaget o sammanhanget mellan olika symptom kan de inte uptäcka.
    Det är helt fel att dem undersöker dig först på vårdcentralen, det är helt fel, att man måste tjata sig en tid hos en specialist…

  15. Anneli said, on januari 8, 2010 at 15:03

    Hej!

    En liten fråga; Himlen kan vänta, skulle det inte gå en omgång till? Eller har jag uppfattat fel?
    Om, när i så fall?

    Skönt att din tumör stod still.

    Kram

  16. Andrea said, on januari 8, 2010 at 15:05

    Ps Glöm inte det att även pernillas kompis, therese råkade ut för samma sak, att sköterskan på vårdcentralen hade sagt att hennes cancerknöl är inflammation o det gick låna månader tills hon fick rätt diagnos, o rätt behandling, under den tiden kunde hennes cancer sprida sig, så läs henes blogg, där hon berättar hur det hela började

  17. Carina Jönsson said, on januari 8, 2010 at 15:55

    Hej! Jag tycker definitivt att du skall skriva boken, jag kommer definitivt att köpa den (man kanske kan hoppas på ett signerat ex?). När man läser din blogg så har du absolut något att förmedla. Statistiken talar ju (tyvärr!) också för att boken skall skrivas, det är ett ämne som ju tyvärr drabbar många människor. Vi vet alla någon som har/har varit drabbad av en allvarlig sjukdom. I högsta grad ett aktuellt ämne. Skriv George, jag lovar att läsa den!
    Önskar dig och din Sara och era fina vovvar en trevlig helg.
    Vinterkramar från Carina (mamma till Andreas)

  18. Ayla said, on januari 8, 2010 at 17:23

    Hej, Låter som en mkt bra idé och mkt nödvändigt!!! Min far uppsökte Vårdcetralen 2008 på grund av svåra smärtor i kroppen och fick i mars efter några få undersöknigar besked av läkaren att ”Du är fullt frisk”och du har stressrealterade besvär. Men jag har så ont kved min far. Hmmm så läkaren bara. Min far dog i december samma år grund av cancer och fullt med metastaer i hela kroppen, endast 9 mån efter friskförklaringen. Han gick aldrig tillbaka till läkaren. Först när han var döende uppsökte han sjuhuset akut och och kom aldrig hem mer utan dogredan inom en månad. Primärtumören var en icke aggressiv cancer som hade funnits i ca 3 år enligt läkaren på sjukhuset. Sorg. Önskar dig all lycka till, Ayla

  19. Susanne said, on januari 8, 2010 at 18:21

    Jag följde tv-serien som du var med i och jag blev så imponerad av din livsvilja, styrka och positiva förhållningssätt i din situation.
    Sjäv arbetar jag på en avdelning med många cancerdiagnoser och tror att det vore mycket värt om du skulle skriva en bok om hur du upplever din sjukdom, din vardag och olika möten med människor i och utanför vården.
    Är övertygad om att vi inom vården har mycket att lära.
    Din blogg är mycket tänkvärd och jag följer den, och köper gärna din bok om du beslutar dig för att skriva. Mvh Susanne

  20. Richard said, on januari 8, 2010 at 18:30

    Hej. Var beställer man boken och när finns den på disken, skämt åsido självklart skall du skriva boken om du orkar, kanske få ta Sara och hundarna till hjälp. Med en blandning av allvar, statistik, övriga drabbades berättelser, sjukvården och allt detta blandat med ditt sätt att uttrycka sig och lite humor, kommer boken att bli toppen.

    Så var det min tur att idag börja behandlingen med en skätt Navelbine, koksalt,en stor dos cisplatin och till slut koksalt. Stämmer att man börjar bli lite illamående och em kaffet smakade urg.

    Vi hörs George

    • georgeschottl said, on januari 8, 2010 at 19:48

      Hejsan Rickard….vnta bara ngra behandlingar och smaka din favorit-ost….att en ost kan bli frvandlad till ngot s vedervrdigt i smakvg p grund utav cellgifterna r ju helt otroligt!! Likadant med Ltta eller Flora p frukostmackan…..jsses vad de mackorna kte snabbt in i soptunnan! Tnk dig att du kkar ricinolja dunkvis…s ndras smaklkarna…..men de kommer snabbt tillbaka.

      Din id att skriva en dagbok r skitbra….om du mailar mig din dagbok varje dag s kan vi kra ett projekt dr vi publicerar dagboken varje gng du kommer med ett inlgg! Du r jttevlkommena att gra det!

  21. Anette said, on januari 8, 2010 at 20:21

    Hej
    Jag följer din blogg och finner styrka och framtidstro med den. Du är en kämpe och redan i Himlen kan vänta föll jag för din personlighet och kraft. Med din kunskap uthållighet och ”sparka cancern åt helvete” så tror jag det skulle bli en räddningsbok för framtida ”offer” som då kanske slipper ett visst onödigt lidande. Skriv och rädda vad som räddas kan!
    Skall göra min leverröntgen nu i slutet av Januari, bara att tro och kämpa vidare. Glad att ert resultat va bra, så himla underbart.
    Ta hand om dig och din familj. Kram

  22. Jele said, on januari 8, 2010 at 22:27

    George,

    Skriv boken och jag tror att du kommer att göra hela samhället en tjänst. Jag har följt din blogg under ett par veckors tid efter ett tips på cancertjejer. Du är fantastisk på att uttrycka dig!

    Jag har förlorat en mamma i bc kanske pga feltolkade plåtar (hon hade def fått mer tid om allt hade fungerat som man förväntar). Min pappa har dragits med svår hosta, kräkningar sedan ett år tillbaka vilket har förklarats med lunginflammationer, antibiotikan har märkligt nog inte hjälpt, röntgen gjord i oktober visade vätska i ena lungan samt en trolig propp i den andra, ny antibiotikakur och ny röntgen i december. I slutet av december en propp i hjärnan, inlagd men ingen uppföljning eller svar angående lungorna då de tyckte att husläkaren är ansvarig för lungorna. George, den där boken ser jag fram emot.

    Jenny

  23. Karin said, on januari 9, 2010 at 00:06

    Bra , skriv en bok. All personal inom vården MÅSTE lära sig att lyssna på sina patienter. Jag tror det inte bara är rent medicinska brister hos läkare och andra utan också oförmågan att lyssna vad patienten egentligen säger.
    Att rådfråga kolleger i knepiga fall och vid konstiga syptom.
    Skriv skriv.

  24. Karin said, on januari 9, 2010 at 11:34

    Hej!

    Det låter som en mycket passande bok att skriva. Jag tror den skulle behövas, framför allt för att öppna ögonen på alla som arbetar inom vrden och få dem att lyssana på pat. och ta dem på allvar. Jag har råkat ut för samma sak. Sökte för ont i magen på vårdcentralen. Trots att jag förklarade att jag op. för cancer för 21 år sedan så tryckte han mig nonchalant på magen och sa att det var troligast att det var stress. Jag fick på min begäran en remiss för gastroskopi då jag själv jobbar i vården och vet vad jag kan be om, för att se utesluta magsår. På remissen stog det skrivet något som jag tolkade som att nu efter 21 år har pat kommit på att hon ej undersökt sin magsäck efter så många år. Det kändes som han verkligen inte trodde ett ord på de symtom jag skrev. Min lycka äe att jag skulle till min gynekolog dagarna efter och som reagera direkt då jag aldrig tidigare på alla år nämnt magsmärtor på det sättet. Ett ultraljud över hela buken gjordes inom en vecka och där hittade man, förutom en stor gallsten, också ett återfall av min cancer, äggstockscancer, en ganska stor tumör som satt nere i buken, fast på bukhinnan. Nu är jag opererad och har precis avslutat cytostatikabeh. Med en gastroskopi att detta aldrig hittats. Jag skrev flera brev till till läkaren på vårdcentralen och tyckte han behandlat mig nonchalant. Han skrev till slut ett brev där han minsann tyckte att han gett mig vad jag ville ha, en gastroskopi och därför tyckte att han minsan hade gjort vad han kunde och bla bla bla. Det kändes som om jag inte skulle komma något vidare med att fortsätta och anmäla honom. Narkosläkaren som bedömde mig på sjukhuset sa att med min beskrivning på mina smärtor så skulle inte änns en nybörjarläkare missa vad det rörde sig om. Tyvärr träffade jag flera kvinnor som låg inne och berättade samma sak. Läkarna skyllde deras smärta på fel säng, stress, etc etc. SÅ- en bok om detta tror jag skulle komma väl till pass och ge många en tankeställare och kanske få dem att lyssna på sina patienter. Självklart rör detta inte alla läkare men det räker att de som misstror, hur många de än är finns. De kan leda till många tragiska öden.
    Karin

  25. Rolf said, on januari 9, 2010 at 11:42

    Hej på dig!
    Det här med en bok låter jättebra. Du skriver som ett proffs, så det du skriver om är lätt att förstå för oss vanliga. Det finns nog ingen av oss som är sjuka, som inte råkat ut för misstag, feldiagnoser, fördröjningar och en massa andra saker. Själv är jag en 51 åring från Malmö, med lungcancer, som råkat ut för både det ena och andra och tredje och …….osv. Jag och många med mig, väntar på att boken skall bli klar. Glöm nu inte att stå på er. Ha det bra.

  26. Mia said, on januari 9, 2010 at 19:43

    Skulle vàldigt gàrna làsa en eventuell bok skriven av dig. Du bemàstrar ett fantastiskt sprèk,sjàlvironi, men ett stort allvar och djup. Det àr en ynnest att fè ta del av dina tankar pè bloggen. Lycka till!

  27. Nicke said, on januari 9, 2010 at 21:41

    Ja, en sån bok behövs absolut! Jag är så trött på alla ignoranta och självgoda läkare som efter att knappt ha tittat på en skickar hem en med nån verkningslös tablett gång efter gång. Och alla idiotiska väntetider på provsvar, jag förstår inte hur de som är allvarligt sjuka klarar av väntan. Jag vet inte om jag skulle fixa att vänta i veckor på svaret om jag är dödligt sjuk eller inte. Det måste hända något inom den svenska sjukvården, något som gör att patienten blir viktigast.

  28. Ewa Larsson said, on januari 10, 2010 at 18:03

    Det vore bra med en bok för det behövs det är så många missar.Jag tycker att det är så konstigt nu för tiden(har en 30-årig sjukdomshistoria) att läkarna är rädda för att ta i patienterna där tror jag många missar sker.När jag var sist hos doktorn flög det ur mig du kanske inte vill ta i mig.Det skulle jag aldrig behöva sagt för 20 år sen.Är vi många som jobbar för en bättre vård så måste det bli någon slags ändring.

  29. Matilda said, on januari 11, 2010 at 13:45

    Min mormor blev också felbehandlad medans cancern spred sig i kroppen. Nu när hon inte längre är med oss tänker jag om det kunde hindras…om vi hade kunnat få ha henne hos oss bara lite längre. SNÄLLA SKRIV BOKEN!!!!

  30. maritaonneby said, on januari 12, 2010 at 23:53

    Det här med bok tycker jag att vi ska prata om. Ska vi hjälpas åt?
    Marita

  31. Elisabeth said, on januari 15, 2010 at 21:13

    Ja, snälla du, om du orkar & vill – snälla gör det, för allas vår skull, trasiga som hela & inte minst för att skaka om!!! Tack för allt du förmedlar sida upp & sida ned här på din blogg!

  32. Malin said, on januari 18, 2010 at 03:28

    Hej George!

    Första gången jag läser din blogg och jag tycker att det låter som ett bra initativ!

    Har fyra personer i mitt liv som har dött utav cancer och tre utav de fyra fick KÄMPA för att få diagnos. Tycker det är så upprörande! Undrar hur statistiken är när det gäller diagnostisering utav cancer? Den är säkerligen inte särsklit imponerande.

    Tack för en bra blogg och lycka till!

  33. Helene said, on januari 22, 2010 at 15:16

    Hej!
    Hittade din blogg via Annas blogg. Skriv gärna en bok, är verkligen en god idé. Är en 45-årig fyrabarnsmor med bröstcancer som gör olika undersökningar just nu på jakt efter ev metastaser. Jag tycker det är märkligt att jag fick träffa en onkolog först 4 månader efter att jag fått min diagnos. Bryter man ett ben får man träffa en ortoped samma dag. Den onkologen ordinerade full efterbehandling för mig, baserat på samma uppgifter som en tidigare onk som jag ej träffat bedömt att jag ingen skulle ha. Ska det få vara så ”godtyckligt” när man har en livshotande sjukdom? Ja, oj vad många historier man får höra nu när man själv är sjuk. Skrämmande!
    Du skriver bra och kan förmedla dina tankar och ditt ”jävlaranamma” på ett klart och tydligt sätt. Lycka till med din kamp och din framtida bok. //Helene


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: