George med Liemannen bakom axeln

Första krönikan…

Posted in survivaL by georgeschottl on december 2, 2009

Nu är den första krönikan publicerad på Cancerfondens site, jag hoppas att jag inte gjort bort mig alltför mycket…
Mina ord handlar om hur smärtan bör betraktas, som en fiende och om hur man hanterar smärtan om medicinerna inte biter.

I övrigt så njuter jag av vinterns ankomst, frosten gjorde den skånska svarta natten och gryningen vit, vackert frostigt vit!
I samma ögonblick som jag njuter av anblicken av de vita taken så slår det mig……sommardäck på bilen???
Muttrande så inser jag att de vita taken inte är så förbannat kul eller vackra….ytterligare en sak som slår hål i den redan tomma plånboken!!

Pappa har vänt en runda med ambulanspersonalen för sitt blodtryck som har gått amok, 220 genom 108 anser jag inte vara ok att ha hemma, det blodtrycket bör justeras in med mediciner på en vårdavdelning. Men envisa pappa tycker han klarar detta själv bäst, hemma….Min fru Sara säger att det ligger i släkten att vår envishet ligger på gränsen till dumhet…Hon brukar ha rätt så jag håller med henne denna gången…också! 

Julmusiken börjar komma ur högtalarna och böckerna ligger på vardagsrumsbordet! Läsandet börjar komma igång så sakteliga!

En stor hälsning till Lilette som har fått en ny påhälsning av cancern, allt stöd till dig! Piska skiten ur cancern denna gången med!

George

Annonser

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mari said, on december 2, 2009 at 21:12

    Hej
    Du har verkligen ordets gåva. Du är otrolig. Jag skulle bli glad om du kan skriva om de hemska nya reglerna som föräkringskassan har. Vi med cancerdiagnos även om vi inte är döende nu så kanske vi är sjuka av värk och trasig själ m.m. Är man sjuk borde man få vara sjukskriven och få chans att komma igen i den takt man behöver, om man klarar sig. Nu ska jag med trasig kropp tvingas gå till arbetsförmedlingen eller socialen. Det är kränkande. Jag hoppas på dig eftersom du har ordets makt och det har inte jag. Tack för allt du gör George.
    Kram Marie

  2. Madde/Umeå said, on december 2, 2009 at 22:27

    Jaa ! Maris förslag är jättebra !

    Se gärna till att det kommer ut i Aftonbladet o Expressen också George !
    ( Utöver dagstidningarna då !)

    Vad kan du ( o alla de svårt sjuka som inte har ordets gåva) förlora ?

    Dax att politikerna vaknar upp !!!
    FK ska väl vara en instans som ska hjälpa en människa- inte knäcka densamme ?????
    Det är- på ren svenska- för dj-t !

    //Madde

  3. Erik said, on december 2, 2009 at 23:26

    jag vill bara spotta och kräkas på vänstersvinen/högersvinen och politiker som inför dessa regler som drabbar cancersjuka. FY FAN för att de gör samhället mer råare och hårdare för redan utsatta grupper!

    För övrigt george, du skriver väldigt bra ”Man kan ju inte fly undan sin egen kropp, då kanske man få skallen att fly undan kroppen istället!” exakt så är det. för mig hjälper musik när jag känner mig nere. Gärna klassisk. Det gälller att få tankarna på rätt spår, eller att inte få dem att tänka alls. jag håller med dig om att man kan tänka sig frisk, och tänka sig sjuk.

  4. Julia - Älska utmaningen! said, on december 2, 2009 at 23:44

    Fantastiskt bra skrivet. Du är duktig på att få läsaren att vilja läsa mer, att verkligen vilja förstå så gott det går… Jag kör samma metod som dig, stänger inne smärtan nånstans där inne å slänger iväg nyckeln, sen är det bara att tuta å köra med ett leende på läpparna!
    Keep on fighting!

  5. Lilette said, on december 3, 2009 at 07:20

    Tack George för ditt snabba svar och för din uppmuntran på din blogg! Jag fortsätter att tänka positivt och det blir lättare när jag läser din blogg!

    Kram Lilette

  6. Marianne Ljungberg said, on december 3, 2009 at 19:45

    Hej George!Har följt din blogg sen du började.Under den tiden har min syster fått cancer.I dagarna nu har både hon Susanne och Johan skrivit om detta med försäkringskassan på sina bloggar.För mig som anhörig känns detta helt sjukt.Alla ni med cancer behöver ju fokusera på livet!!!Ni ska inte behöva tänka på såna saker överhuvudtaget.På din blogg upplever jag dig som så positiv oavsett den situation du befinner dig i.Hur kan jag som anhörig vidarbefodra detta till min syster??Har du några råd att ge??MVH Marianne

  7. Carina Jönsson said, on december 3, 2009 at 20:23

    Hej!
    Har läst din krönika – mycket, mycket bra. Du är väldigt duktig på att förmedla känslan i orden.
    Det här med försämringar i sjukförsäkringssystemet för allvarligt sjuka människor, det är bara helt otroligt. Snacka om att trampa på dom som bara ligger. Men buss på politikerna, detta måste ändras. Det är hemskt.
    När Andreas var sjuk var vi själv drabbade, när man har ett barn/tonåring med cancer så får man något som heter vård av allvarligt sjuka barn, detta kan båda föräldrarna plocka ut dagar på. För det första får man ju givetvis en rejäl smäll ekonomiskt, givetvis är det en parantes, det värsta är givetvis att se sitt älskade barn/tonåring drabbas av allvarlig sjukdom. Men iallafall, när sen Andreas försökte gå i skolan lite vad han orkade, vi skjutsade honom och hämtade honom eftersom han var infektionskänslig och inte borde åka buss, samt att han var trött och tagen mellan behandlingarna, men envis som bara den (vad jag förstår finns det fler av den varan) så skulle han till skolan, jag tänkte hur funkar det då med vår ersättning, jag tänkte jag ringer f-kassan och frågar, förklarade att han var cancersjuk och vad som gäller med ersättningen när han är i skolan, ja, svarar hon är inte er son hemma så får ni ingen ersättning, då måste ni såklart gå till era jobb. Pust, det handlar absolut inte om att vi inte ville jobba, vi var ju inne i en enorm kris, vår son var allvarligt sjuk. Tur har vi båda förstående chefer och kolleger, men det var oerhört tufft. Idag vet vi också att vi borde varit hemma och försökt att hämta oss, vi tänkte inte på att gå till vår egen läkare och sjukskriva oss, barnonkologerna sjukskriver inte föräldrarna. Men jag ilsknade till av olika anledningar och, inte bara kring detta utan annat som jag ilsknade till på, skrev ett brev till Göran Hägglund och fick faktiskt svar, en sak förändrades faktiskt, men jag tror inte att det var på grund av det jag skrev, det har man säkert tittat på tidigare också. Blev faktiskt förvånad att jag fick svar.
    En annan sak jag kom att tänka på, när Andreas var sjuk så när vi kände att vi behövde skratta lite, så satte vi alltid på en DVD med Hipp Hipp, Andreas störtgillar Kajan, Tiffany m fl han kan väl allt utantill, det var så oerhört befriande att skratta lite. Iallafall satt jag och kollade på nätet och fick syn på något med Anders och Johan, jag tänkte jag skickar ett mejl vad deras DVD och allt vad det innebär har betytt/betyder för oss när Andreas är sjuk. Dagen efter fick jag svar! Vilka underbara människor!
    Fortsätt att kämpa George, du är en sann hjälte (borde nomineras i Svenska hjältar!).
    Ha en skön helg
    Kram från Carina, mamma till Andreas


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: