George med Liemannen bakom axeln

Att få titta ner och glädjas…..

Posted in survivaL by georgeschottl on september 30, 2009

Martin Elmberg har gått bort.

Jag hoppas att du sitter där i din himmel på segelbåten, på hustaket med hammaren i näven, skissandes på dina planer för hur man ytterligare kan försköna Christels och ditt hus.

Tittande ner på oss i din kropp som åter fungerar, du är återigen snabb, ljudlig, livlig, aktiv och spänstig. Jag hoppas att du tittar ner på oss och ser att vi inte sörjer, att vi inte gråter, utan att vi hedrar dig genom att fortsätta leva, att leva MER, att uppskatta MER, att åka skidor, segla och hitta på hyss med barnen. Att vi plockar mossa i skogen och äter vilda björnbär!

Jag hoppas att du ler över hur vi hedrar dig, Martin!

Jag hoppas att du ser det när du tittar ner från himlen, jag hoppas också att du hälsar Helena från oss där hon sitter under sitt träd och gläds åt Henrik.

George

Kramar till dig Christel från Sara George och Daimi samt alla som hedrar Martin!

Annonser

19 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag said, on september 30, 2009 at 17:27

    Hmmm, vad är det nu man säger? – ord kan inte uttrycka vad hjärtat känner…Martin, jag hoppas oxå att du har fått en bra plats där i himlen. Att varje stjärnas glans på vår natthimmel symboliserar änglarnas leende.
    Ska gå ut ikväll och hoppas på att få se stjärnorna tindra, ska tänka på dig och alla andra små och stora änglar…
    Kram
    A

  2. Lotta Vimmelmamman said, on september 30, 2009 at 18:14

    Hej george
    Så fruktansvärt tråkigt och ……jag vet inte vad jag ska säga. det blir bara klyshigt. Hoppas Martin har det bättre nu
    Kram Lotta

  3. Anette said, on september 30, 2009 at 18:24

    Gick in på din sida och läste det hemska.Neej,Tänker på dig Martin och självklart också på din familj.Suckar högt och tänker varför är livet så orättvist.Varför,vad är meningen,vad är nyttan,vad ska vi lära av detta?Hur jag än funderar så ser jag inget svar,ingen mening.Kram till er alla.Ps Martin ,hälsa Helena.

  4. Annelie said, on september 30, 2009 at 18:24

    Nu blev jag ledsen..igen.
    Livet är orättvist, det går inte att komma ifrån det.
    Tack för att du meddelade oss detta.
    Kram
    /Annelie

  5. Lola said, on september 30, 2009 at 18:25

    Nä det var verkligen tråkigt att läsa. En sån hemsk sjukdom ALS är att drabbas av. Har själv två i min omgivning som vi förlorat i ALS och man känner sig helt lost, hjälplös och hopplös. Många spacekramar till Martins familj.

  6. Madde said, on september 30, 2009 at 18:26

    Säg inte att ingenting blir kvar
    av den vackraste fjärilen
    livet gav….

    Om fjärilens kropp måste gömmas
    i grav
    är ändå den svindlande flykten
    kvar !

    ( Bo Setterlind)

    Tänker på Martins familj i denna svåra stund .

    /Madeleine

  7. Sara said, on september 30, 2009 at 19:01

    Åh vad ledsen jag blev nu. Och jag känner honom inte ens! Bara en kille jag sett lite på tv. Men ändå så blir man så berörd.
    Hoppas Martin har det bra där han är nu.
    Säger som någon ovan ”spacekramar” till hans familj.

  8. Kerstin said, on september 30, 2009 at 19:42

    Jag hoppas han fick sluta med värdighet, och att han fick den hjälp han behövde.
    Tack för att du skriver och för DET du skriver George.
    /Kerstin

  9. Anette said, on september 30, 2009 at 21:55

    Hej det är jag igen Anette.Kan inte släppa tankarna på Martin.I morgon ska jag på mammografi inget märkvärdigt med det,alla medelålders kvinnor genomgår det.Men jag är rädd,rädd att min tumör i huvudet har spridit sig,rädd för vad som visar sig,rädd för att det finns metastaser.,rädd att lämna mina barn.Jag är så jäkla rädd.Jag försöker så mycket jag kan att vara tapper,att inte focusera på min tumör,att inte gräva ner mig i elände,att glädjas av nuet,att ta vara på nuet.Men i kväll är jag rädd jag rår inte på min oro och rädsla.Skit också jag vill inte tappa kontrollen men i kväll är jag rädd,oron har tagit överhand.Jag känner mig liten och svag,skit också jag som är mamma till 4 barn måste vara stark,tycker inte om mig just nu.Måste återfå kontrollen över situationen.Tänker på dig,Martin och alla andra i tv serien.Kram på er alla

    • georgeschottl said, on september 30, 2009 at 23:22

      Hej Anette. Du skall veta att det är Ok att visa att man är rädd, man måste ha en sorts reality-check under resans gång. Verkligheten får man ju inte blunda för, vad jag vill få fram är att man måste LEVA GOTT trots sjukdomen, men du skall veta att det INTE är fel att gå ner på knä och släppa ut ånga. Dina barn MÅSTE även se den negativa biten av sjukdomen, annars kan de inte ge dig det stöd du behöver samt att din omgivning faktiskt blir starkare av att se ”ångutsläppet” , även paniken är den del av dig, den får du inte dölja! Lev gott, lev med goda tankar, men främst LEV! Men du får inte dölja, det går inte att dölja ångesten, skräcken och rädslan över att förlora kontrollen. Jag är stark, jag har en vilja, men utan mina kära hade jag inte haft orken! Du kan inte vara stark för alla, du kan vara stark för dig själv!
      Att släppa ut lite ånga är faktiskt också att ha kontroll…….
      En journalist som intervjuade mig och Sara för Helsingborgsdagbladet missuppfattade hela vår inställning till mardrömssituationen vi har hamnat i, hon trodde på fullt allvar att vi ”stoppade huvudet i sanden” och blundade för vad som kan hända, tvärtom är ju hur vi resonerar. de bitarna har vi vänt och vridit på, vad händer när/om jag går bort, allt det har vi löst, dokumenterat, skrivit ner, prata om, debatterat. När det var klart så kunde vi gå vidare och mentalt attackera själva skjukdomsproblemet…..

      PS, jag har ca 2-3 st stora fester per år med ca 2000 till 2500 gäster per fest, min planering och ordning är baserad på att ha flexibel kontroll, att styra för hårt brister alltid i kontakt med verkligheten. Planering och kontroll måste vara flexibel och böjlig, där planeringen och kontrollen kommer ALLTID i kontakt med verkligheten.
      Livet är ungefär likadant, man blir alltid överraskad och förvånad av vad dagen har i beredskap för en……
      George

      • Anette said, on oktober 1, 2009 at 16:22

        Tack för dina stöttande ord.Måste bara få berätta om mammografidagen(skratt).
        Jag var sen som vanligt hoppade in i bilen,slut på bensin,ilade ned till byn för att tanka,där utanför macken står polisen med radar,är mig veterligt inte kriminell men blir ändå lite nervös av polisens närvaro.Körde intill pumpen och skulle börja fylla,upptäckte att bensinlocket satt på andra sidan av bilen,förargligt!hoppade in i bilen o körde runt.Poliserna tittade,pratade med varandra och log,Tänkte nog att de behövde göra ett alkoprov!Skämdes och for i väg mot mammografin,log åt situationen hela vägen in mot staden.Väl framme var jag fortfarande full i skratt åt händelsen,plötsligt blev hela situationen ironisk,en hoper damer uppradade efter väggen,vi blev inropade i små bås,såg framför mig hur vi alla stod i våra bås med tuttarna i det fria,alla former och valörer.blev på löpande band inkallade till en lite äldre,bestämd sköterska.Hon vred och vände på brösten,klämde till så de blev långa och platta.Jaha då var det klart,jag log fortfarande och tänkte att det var någon mening att poliserna skulle stå där just idag,första gången sedan jag blev sjuk som jag haft ett leende på läpparna vid undersökning.Tack ödet.Anette

  10. Bea said, on september 30, 2009 at 23:22

    Jag hoppas & tror Martin har det bra nu, där han är behöver man inte slåss & kämpa för att få rätt till hjälp med respirator el liknande saker. Nu är han fri!
    Mina tankar & min djupaste medkänsla går till hans familj, fru & barn.

  11. Aliana said, on oktober 1, 2009 at 07:56

    Hitta din blogg igår och GUD vad glad jag blir att se att du fortfarande finns hos oss! Vilken kämpe 🙂 Samtidigt fäller jag en tår för Martin, tyckte han va underbar att följa i serien.
    Fortsätt kämpa! Kram från Aliana

  12. Aliana said, on oktober 1, 2009 at 08:32

    Tack för gratulationerna 🙂
    Vad gör du nu George? Ungefär samma som när programmet spelades in?
    Man har ju tänkt, undrat och hoppats att det skulle komma någon sorts uppföljning..

    Har lagt in dig på min länklista så alla mina läsare kan läsa om din/er resa, och så kanske fler donerar till cancerforskningen! Själv bidrar jag med 50:- varje månad, det är allt jag kan men alltid något.

    Ha en underbar dag!!

  13. J-Li said, on oktober 1, 2009 at 09:23

    Åh, så sorgligt. Tänker på Martins familj nu och hoppas, som någon skrev tidigare, att han fick ett värdigt slut.

    Kan inte sluta fundera på över vad som håller på att hända i vår värld? Jag tycker var och varannan människa har cancer… Var ska det sluta…?

  14. Åsa said, on oktober 1, 2009 at 12:24

    Åh, så sorgligt…Sänder mina varmaste tankar till Martins familj!!

  15. Anneli said, on oktober 1, 2009 at 22:24

    Vila i frid Martin!

  16. Eleonor said, on oktober 3, 2009 at 01:16

    Är så glad att jag hittade din blogg och även Vimmelmammans Jag följde serien och grät mycket, både för er som finns här och de som nu finns någon annanstans. Jag har sällan stött på någon med så mycket livslust och det får mig att vilja kämpa. Har fått diagnosen svår depression men inga mediciner har gett mig så mycket livsvilja som du och Lotta. Ville bara tacka för att ni har fått mig att kämpa och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för er båda!!

    Till Anette vill jag bara säga att man får vara rädd, man behöver vara liten och rädd ibland. Ibland kan det faktum att man vågar visa sig svag göra att man får det stöd man behöver!

  17. Linda said, on oktober 4, 2009 at 21:44

    Hej George. Jag och min pojkvän följde Himlen kan vänta flitigt när den gick på svt.
    Jag har förgäves försökt leta efter någon av er på internet för att få veta hur det går för er alla. Jag kan inte uttrycka hur glad jag är att du fortfarande är i livet. Jag ringde min pojkvän direkt och han blev lika glad som jag.
    Ibland önskar jag att jag var lika stark som du, som bara kämpar och kämpar. Vägrar ge upp. Tack för att du har bevisat att allt går om man bara vill tillräckligt mycket.
    Fruktansvärt sorgligt att Martin har gått bort, det blev lite tårar när jag läste det.
    Men han och Helena har det bra tillsammans där dem är och kan leva fria från deras sjukdomar nu.

    Som sagt, otroligt glad att du fortfarande kämpar på! Min pojkvän bor i Lund och jag är där väldigt ofta, skulle jag någon dag möta dig på stan så måtte jag få komma fram och ge dig en stor kram! Jag önskar dig all lycka i framtiden kära du!

    Kram Linda


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: