George med Liemannen bakom axeln

2390, en otrolig siffra

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 9, 2009

Amnesty International har publicerat  antal officiella avrättningar för 2008.
Jag vill bara göra jämförelsen med de miljarder som läggs ner på forskning för nya mediciner som exempelvis håller mig vid liv. Jag tar ju en medicin som inte kommer att släppas på marknaden förrän man vet alla bieffekter, jag kanske kommer att få horn och svans samt en liten kluven tunga…….I Sverige får ca 3500 personer lungcancer per år, jag har valt lungcancer som exempel för den skördar fler liv än de andra cancerformerna.
Åter till Amnesty, 2390 personer avrättades officiellt 2008. 1718 av dessa avrättningar utfördes i ett enda land! Det är alltså 72,5% av alla avrättningar skedde i ett enda land, 52 länder dödsstraff. Kina är alltså ett världsledande land gällande avrättningar, ett land som under 2008 dömde 8864 personer till döden. Det är nämligen så att andra människorättsorganisationer har uppmärksammat att man alltid dömer fler människor till döden än vad som senare officiellt bekräftas som avrättade. Dessa människorättsorganisationer,exempelvis The Dui Hua Foundation som har aktiva medlemmar i Kina säger de faktiska siffrorna ligger runt 5000 avrättningar per år enbart i Kina.
Kina lovade inför OS i Peking att man skulle få ordning på de mänskliga rättigheterna, detta var ett KRAV från OS-kommittén, om man inte uppfyllde kravet skulle Kina inte få OS,  ändå står Kina för 72,5% av världens avrättningar, utgår vi från de inofficiella siffrorna så står Kina för 98,7% av alla avrättningar under 2008, detta trots löftet till OS-kommittén. Den andra länderna i topp är: Iran med 346 avrättningar, Saudiarabien 102 avrättningar, USA med 37 avrättningar, Pakistan med 36 avrättningar, Vietnamn med 19 avrättningar. Afghanistan med 17 avrättningar och slutligen Nordkorea med 15 officiella avrättningar, dock skall man ha i åtanke att den ENDA siffran som är säkerställd är USA:s. Speciellt Kina, Nordkorea och Irans siffror betraktas internationellt som avsevärt mycket högre än rapporterat. Det enda land som har minskat avrättningarna och dödsdomarna är USA, de andra länderna har ökat bådadera.
Människoliv är något UNIKT, dödsstraff är en mild dom jämfört med att sitta fängslad för resten av livet, vi som har dödshotet hängande över oss kan faktiskt relatera till att man har en eventuell ”bäst före datum” stämplat någonstans.
Vi som kämpar för våra liv och har en motståndare såsom cancer tror jag inte värderar liv så lättvindigt som de som beslutar om dödstraff. Javisst är det Naivt att tro att vi inte skall bekämpa ondska med alla medel, ondska i samhället är ju likställt med cancer, det är en svulst som påverkar de i samhället boende. Men det rimmar illa att på ena sidan rädda liv och med andra handen ta liv. Har jag fel, är det inte mer smärtsamt att vara inlåst i resten av sitt liv?
Min första kontakt med cancervården var 2006 när jag fick min diagnos, då skulle min högra lungsäck tömmas på pleura-vätska. Jag fick ett rör placerat mellan revbenen och in i lungsäcken, röret var kopplat till en slang som via en liten uppsamlare i plast var kopplat till en slang, slangen var 8 meter lång och satt fast i en sug i väggen! Denna 8 meter långa slang var mitt universum, den räckte till toalettstolen i mitt rum, den räckte precis fram till dörrkarmen i korridoren. Denna 8 meter slang av rörlighet var min värld i 31 dagar. När det gått 20 dagar tänkte jag att jag höll på att bli tokig!, att vara så isolerad, så bunden så fast i 31 dagar. Så livstids fängelse är nog ett värre straff än dödsstraff!

Tänk om vi cancerpatienter lika lätt kunde bli friska såsom brottslingar kan bli benådade?

Annonser

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Marita said, on september 10, 2009 at 13:38

    Åh vad glad jag är att vi får fortsätta ta del av ditt och Saras liv,och er ofantliga vilja.Du är verkligen en otrolig kämpe.KÄMPA PÅ!!!!Kommer att följa din blogg varje dag.Ni kommer att fixa det här…Kramar till er båda.Marita.
    p.s. ser fram emot uppföljningen av programmet om er.

  2. Sophia said, on september 10, 2009 at 14:29

    George, jag är så glad att jag hittat hit!
    Jag skrev till dig på cancerfondens forum när serien ”Himlen kan vänta” visades på tv under namnet dollygirl! Du minns säkert inte men faktum är att sen jag såg programmet har jag då och då funderat på dig, ganska ofta faktiskt! Har även lekt ”internet-stalker” o letat upp dig på facebook för att se att allt är ”ok”… Du är en människa som lämnar avtryck och även fast jag aldrig träffat dig så vet jag att om det skulle vara nån som skulle kicka cancerns ass så är det du! Du är starkare än dom flesta och med den insikten kommer man långt så den där jäkla himlen kan verkligen vänta ett bra tag!
    Kram Fia

  3. Therese said, on september 10, 2009 at 17:10

    Jag håller fullständigt med dig när det gäller dödsstraff/livstids fängelse. Jag tror absolut att man lider mer av att få sitta inlåst resten av sitt liv än att ”slippa undan” genom att bli avrättad.
    Jag har diskuterat det med vänner flera gånger, men dom tror på dödsstraff som det hårdaste straffet.

    Jag har inte sett ”Himlen kan vänta” och vet ungefär ingenting om dig och ditt liv. Jag hittade hit via Vimmelmamman idag, jag har följt hennes blogg i tystnad ett bra tag och prenumererar på den via bloglovin och jag började även prenumerera på din blogg nu så jag kommer att komma tillbaka hit och läsa.

    Min pappa har haft cancer i urinblåsan och sen fick han metastas i en lymfkörtel i ljumsken. Han har genomgått operation, cytostatika och strålning med bra resultat. Hans behandling avslutades förra sommaren och det har inte blivit någon förändring sen dess, vilket ju är väldigt bra.
    Jag tycker det är ruskigt jobbigt att prata om cancer och se filmer som handlar om det och sådär. Jag tycker egentligen att det är väldigt jobbigt att läsa cancerbloggar också, men ändå sitter jag här och läser för fullt. I min familj pratar vi aldrig om cancer, det är ungefär som att om vi inte låtsas om det så finns det inte. Det är kanske därför jag läser om andras öden, för att få en inblick i hur dom tänker och hur dom gör för att hantera det så att jag kan få en liten aning om vad som rör sig i pappas huvud liksom.
    Ursäkta att jag skrev allt det här till dig, men det jag egentligen vill ha sagt är att jag tycker det är väldigt bra att sådana här bloggar finns. Inte bara för dom som är sjuka utan även för anhöriga som inte riktigt vet hur dom ska bete sig.
    Tack och lycka till!
    Kram Therese

  4. Lena said, on september 10, 2009 at 17:44

    Hej George
    Jag är en av dem som följde Himlen kan vänta och länge har undrat hur det gick för dig och de andra. Hittade hit via Vimmelmamman, en blogg jag har följt ett tag. Tack för att vi får följa dig!

    PS. Din feeds verkar inte funka. Kan du fixa den? Det är enklare att följa dig då.

  5. Lena said, on september 10, 2009 at 17:45

    Hej George
    Jag är en av dem som följde Himlen kan vänta och länge har undrat hur det gick för dig och de andra. Hittade hit via Vimmelmamman, en blogg jag har följt ett tag. Tack för att vi får följa dig!

    PS. Din feeds verkar inte funka. Kan du fixa den? Det är enklare att följa dig då. Kan inte publicera heller, chansar ett par gånger till, får meddelandet Det finns ett programmeringsfel i webbplatsen.

  6. Therese said, on september 10, 2009 at 20:12

    Hejsan! Måste säga att jag är innerligt glad över att du börjat blogga. Din blogg är jättefin och du skriver så vackert om något som är så svårt. Din blogg hamnar helt klart på min favoritlista. Många kramar

  7. Camilla said, on september 10, 2009 at 20:36

    Hej,
    Så glad att jag hittade denna blogg, har tänkt mycket på dig. Har inte sett ”Himlen kan vänta” – det sändes precis när jag fått min diagnos, och jag orkade inte med andras situationer just då. Jag har haft tur och är övertygad om att jag kommer att bli frisk.

    Jag tror mycket på tankens kraft och att en positiv inställning kan påverka till det bättre. Och det är så mycket roligare att leva med en positiv inställning! Hur länge vi får leva är det ingen som vet, men jag och du är såna som vill göra det bästa av det som är!
    Hang in there!
    Stor kram från Camilla – din gamla kollega från Hotel Residens 1988!

    • georgeschottl said, on september 10, 2009 at 20:45

      Nämen hejsan Camilla
      Jag hörde av Åsa att du hade blivit lite krasslig såsom jag benämner min egen sjukdom! Krasslig!
      Jag hörde också att det skulel lösa sig om jag förstod Åsa rätt! Jag håller med om tanken kraft och viljans förmåga, och att inte göra det bästa av situationen är ju ologiskt!
      Vad kul att höra av dig, det har ju hänt massor under de senaste åren, och jag ser ju definitvit inte ut som när jag arbetade i Malmö, ribbad mage och underklädesmodell, sedan dess så vet jag inte hur träning stavas….
      Nu istället så är det vadderad mage….lol
      Ännu större kram tillbaka!!

      • Camilla said, on september 11, 2009 at 07:14

        Jag är inte säker på vilken Åsa du menar, och om du kommer ihåg rätt Camilla?
        Vi jobbade bara ihop i två månader, men vissa minnen bleknar inte!

        Nä, vem har tid med träning…. jag har också vadderad mage, med ett långt ärr uppifrån och ner…

  8. Lola said, on september 10, 2009 at 21:16

    Sådär tycker jag med! Att inlåsning är ett hemskt straff egentligen. Att vara dödsdömd och veta datumet och samtidigt vara inlåst, måste vara ultimata stressen.
    Jag tror att många inte förstår innebörden av att vara frihetsberövad, utan tycker att fängslade personer också ska straffas i fängelset. Jag är övertygad om att det är ett straff nog att vara inlåst.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: