George med Liemannen bakom axeln

Fest med Zlatans granne

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 16, 2009

Kontrasterna är stora, vi ser fram att träffa vänner och festa loss. Jeppe ….Ursäkta,  Jesper K ståtade med Bröllop för TIO år sedan då han äktade den fantastiska och underbara Diana. Det var ett fantastiskt bröllop, en otrolig fest, de bästa människorna i världen var där, jag menar våra Vänner och så självklart ljuvlig mat….jag tror maten kom från Atmosfär….
I alla fall, nu är det dags för ett Da Capo, Jesper och Diana firar sitt tio-års bröllopsdag! Vi ser fram emot detta och längtar till rätt datum….lite nyfikna är vi med tanke på att huset ligger granne med Zlatans omskrivna villa….kanske man kan se en fotboll ligga i trädgården? Vem vet?
Alla vänner kommer att njuta av varandras sällskap, det kommer bara vara kul! en kul grej var att då de båda gifte sig för tio år sedan så var det frackbröllop, vi var alla väldigt glada, ganska intoxikerade av all dricka (vi var snorpackade) och Douglas, Jag och två till skulle bada utanför Skanörs Badhytt där festen höll till. Av med fracken, i vattnet och plaska runt där till kylan knäckte oss totalt, upp igen. Hur FAAAn hittar man en svart frack mitt i natten på en strand??? Hur Faaan hittar man sig egen svarta frack mitt i den svarta natten? Tillråga på allt så är man ganska berusad!……(snorpackad)
Det slutade med att jag inte hade alla kläder på mig när vi gick tillbaka till Badhytten, tillbaka till baren. Dagen efter var vi ute och gick på stranden, Sara och jag tillsammans med vår gamla vovve, Schäfern Hero. Tror  ni inte att Hero lyckas gräva fram min svarta strumpa ur sanden, nedanför Restaurang Badhytten. Han hittade min strumpa…..Hundars luktsinne är otroligt!

Kontrasterna är stora! här kommer den andra vinkeln

Samtidigt är en av mina vänner dålig, Hans M har ont.
Han har samma typ av cancer som jag, och han har inte riktigt hittat rätt smärtstillandekombination. Han har precis genomgått samma cellgiftsbehandling som jag genomgick 2007. Smärta tröttar ut, smärta gör att man inte orkar, smärtan tar bort det goda humöret! Just det humöret vi så väl behöver! Det goda, det glada, det humöret man ser framemot, exempelvis som man ser fram emot en fest!
Det humöret behöver Hans så väl.
Så jag ber Er alla, jag rekommenderar Er alla att gå in på http://hansmbg.blogspot.com/
och skriv en kommentar till Hans, skriv något glatt så att han får upp det så otroligt viktiga humöret igen!
Klistra i en kul bild. Ja gör precis vad ni vill bara det lyfter Hans M´s humör!

För det får ni mitt tack!
George

Som bonus får Ni en bild på Sara´s syster Maria och Hero som hittade strumpan……..

PC2400041

Orry Main, hjälten Patrick Swayze har slutat sparka på cancerkulor

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 15, 2009

En av mina hjältar, killen som alltid gjorde rätt, tänkte rätt och bara var förbannat rätt trots att han inte existerade i verkligheten var ett ledljus för mig. Skydda de svaga, djävlas med de stygga!

Orry Main, spelad av Patrick Swayze var en hjälte för oss i gänget från Malmö, vi har skapats och formats av North and South, precis lika mycket som våra fruar och flickvänner formats av Dirty Dancing…..Jaja, vi har ju formats allihopa av Ghost. Det måste jag erkänna!
Gemensamt för alla de filmerna är att Patrick Swayze har spelat i huvudrollen!
Pancreascancer är lömskt, pancreascancer är ondskefullt, pancreascancer är det förbannde skiten som tog livet av Orry/Patrick.

Under min tid i sjukhussvängen sprang jag på en av mina bästa leverantörer,  mannen som ägde bageriet som gjorde Sara´s och Min bröllopstårta, han hade fått pancreascancer. Vi satt i provtagningsrummet på MAS där ALLA skall lämna sina prover, väntrummet rymmer ca 80 personer. Jag och Kaj satt där och pratade om våra dödsbesked ganska högljutt, det är nämligen en tryckande tystnad i dessa väntrum och folk blev väl nyfikna om vad vi pratade om. Vi var ju så öppna och ärliga om våra dödsbesked. Det var ju vår ventil, att släppa ut ånga. Det var ju något unikt att prata med någon annan som förstår hur man tänker, någon annan som VET, och som KÄNNER exakt lika som en själv. Efter en kvart av dialog, skratt och tankeutbyte så reagerade vi båda, det var dödstyst i väntrummet, 80 personer lyssnade intensivt på vad vi sade, alla dessa personers öron stod ut som om de var släkt med Spock. Kajs prognos var ju lite bättre än min, detta var innan studien ens existerade och då var ju min prognos 100% dödligt, (vilket den officiellt fortfarande är eftersom studien inte är officiell) Men Kaj bakar nu himlens bästa tårtor och jag garanterar, Patrick sitter och smaskar med en tårtbit i varje näve, skrattar sitt typiska charmiga skratt och tänker på filmen Ghost.
Kaj var en hjälte lika mycket som Patrick, inte lika snygg, och Kaj dansade definitivt inte lika bra som Swayze. Men hans tårtor var lika mycket konstverk som Patricks dans!
Samma typ av cancer, och Kaj klarade inte sig lika länge som Patrick slogs för sin överlevnad.
Så jag grät, sådan saknad när Tårtbagaren Kaj gick bort, saknaden efter föredömmet Orry Main är lika stort!

Bakom varje fantastisk kvinna står det en lycklig man

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 14, 2009

En vacker bild på den som håller mig vid liv, en bild på den som ger mitt liv mening, en bild på den som är luften jag andas. Sara

Och så lilla jag i bakgrunden!
Vovven grymtar och snarkar från sovrummet, hon vill också vara med igen, den linslusen!
Hej och HåAlbum 27Album 25

Kommer jag att börja ryka?

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 14, 2009

Jag har gjort något som förvånade mig själv, det förvånade nog många och de som fick höra det av mina affärskontakter frågade mig om vigvattnet började koka.
Jag har föreläst för präster!
I våras blev jag blev ombedd att föreläsa för de präster som i år utexaminerades.
Dessa teologer var samlade i Lund och skulle lyssna på mig, på mig, varför? Det finns två stycken Prästutbildningar i Sverige, Pastoralintituten i Lund och Uppsala. Dessa enormt empatiska och starka personligheter skulle snart placeras ut på olika ”stift” i Sverige, ungefär som nyutbildade jurister sitter ting på olika platser i Sverige.  Jag var ytterst hedrad och stolt men lite rädd eftersom jag som vanligt har starka åsikter om allt! Även Kyrkan!
Men när jag väl kom dit, insåg att det fanns ca 35 platser och alla dessa personer skall lyssna på mig, och då började fantasin skena iväg…….kommer de börja ryka, kommer jag att börja ryka när jag skakar hand med en präst….nä, allvar! Jag funderade på vad jag kunde tillföra till dessa blivande präster, de hade ju redan levt goda liv, även de hade liv som drabbats av sjukdom och död, man har ju familjer som drabbas!
Så jag bestämde mig för att styra upp det till en dialog, att försöka få dem att prata, så att det blir en levande dialog istället för en monolog av en sjukling som mig!
Det var lite trögt från början, det var ingen som riktigt tog steget att haka på i någon sorts dialog, de var nog i början lite för nyfikna på att höra min historia om själva sjukdomsprocessen och speciellt prognoserna. De ständigt återkommande prognoserna från läkarna, från Fass, från internet, Det är inte lönt att du kämpar, du kommer INTE att överleva detta! Detta eviga mantrat var ju det jag kämpade emot!
Men i alla fall, sedan lossnade det ordentligt, det blev nästan mer än en dialog, det blev diskussioner mellan dessa präster, jag hade lyckats. Frågandet,  ifrågasättandet, det egna tänkandet istället för bara informationsupptagandet var igång, Mission accomplished!
Därefter var det askul att föreläsa, det var fantastiskt roligt! Vi tog upp en massa ämnen men en sak förvånade mig! Det har funnits präster i Sverige sedan 1000-talet, vad som saknades var en samling av rådgivande tips i olika situationer. hur hanterar man som präst döende och deras familj, hur hanterar man bäst människor i kris! Det finns ingen samlad informationsbank om hur en präster tidigare agerat och nuförtiden skall agera. Detta är en yrkeskår som har existerat i tusen år och man tvingar varje präst att uppfinna hjulet själv, i varje situation!

Detta förvånade mig!

Och nej, ingen började ryka!

Jag har förtroende för våra framtida Präster, de har ifrågasättandets kraft, de har det egna tänkandet, de har det som utvecklar mänskligheten!

George

PS, Lotta VIMMELMAMMAN, tack för att du skrev om Martin idag på din blogg , det är rätt tid att skriva om honom. Till alla andra läsare,  det är inte nästa vecka Martin behöver hjälp, det är idag!! Det är nu han är illa däran! Det är NU han behöver respiratorn!  Ni andra kanske också  kan påverka  så att Martin kanske kan få chansen att bli en av de som får den första stamcellsbehandlingen i världen mot ALS, forskningen inom ALS och Stamceller tar gigantiska kliv nu, nuförtiden tar de celler från patienternas egen hud på armen och odlar fram stamceller därifrån, nu skall konverterade nervceller från stamcellerna bara var stabila nog att placeras i ryggmärgen, det är det enda som saknas…..
Du har min eviga tacksamhet för detta!
George

Var tog sommaren vägen?

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 13, 2009

Liten bild på hur det känns just nu, synd bara att bilden är från förra hösten…. kallt, vinden blåser, älskar sådant väder. Ja jag äälskar alla sorters väder! Speciellt STORM, en härlig storm som rycker och sliter i husknutarna, man känner att vädrets makter är stora! Ser ni hur Daimis ena öra fladdrar i vinden…….
Det här får mig att känna mig vid liv!! Det här är något som gör att man uppskattar dagen! En härlig storm får mig att må superbra!
Bild 220

Sagan om (den sanna sagan) om den försvunna röntgenplåten

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 12, 2009

Nu måste vi agera, nu måste vi reagera, nu får vi visa vårt samhällsansvar!

Jag skall nu berätta något som jag hemlighållit under resans gång, detta har på min begäran inte diskuterats eller nämnts i Himlen kan Vänta. Detta ville jag hemlighålla för att jag inte ville visa vissa problem i svensk sjukvård, jag vill få upp förtroendet för den svenska sjukvården och min personliga otur skall inte solka ner, inte förstöra ett program som är till för att visa folk att man kan leva bra med döden i släptåg!

Här är detta som jag INTE ville ta upp i Himlen kan Vänta.
Jag gick på röntgen innan jag märkte mina problem med att andas, en standardundersökning i början av 2006, jag träffade den undersökande läkaren och han anmärkte att på att det fanns en antydan till någon mm vätska i min högra lungsäck, eftersom jag haft en kraftig förkylning så tillskrev man vätskan att jag varit förkyld. Men eftersom läkaren ville vara på säkra sidan så skulle han skicka mig på en röntgen till, och om den röntgen visade på några problem så skulle han höra av sig. det var inget att oroa sig för så jag tänkte inte mer på det! Röntgen utfördes någon tid senare.
Månaderna gick och jag började hosta lätt, ibland hade jag kraftiga hostattacker i flera minuter men det försvann ofta snabbt. Jag var ju lite orolig så jag ringde till mottagningen för att få svar på om den andra röntgenomgången hade visat på lunginflammation, men svaret jag fick var att om läkaren inte hörde av sig så var det väl ok.

Månaderna flöt på och snart så närmade sig mitt bröllop i Augusti, och jag kände att jag ibland inte orkade gå upp för kullar och backar utan att börja flåsa, detta störde mig eftersom jag normalt kunde gå i timmar utan att bli trött eller andfådd.
Jag ringde en sista gång till mottagningen och försökte kolla om det jag kunde få tag på läkaren och fråga honom om röntgen, men som tidigare så fastnade jag i första spärren, mottagigssköterskan. hon sade som tidigare att om det hade varit ett fel på röntgenhade läkaren hört av sig till mig.

Bröllopet upptog nu all min tid, vi hade en underbar vigsel i Skanörs Kyrka och festen hade kungar varit avundsjuk på, den festen hade vi på Trollenäs Slotts Magasin, en fantastisk byggnad!
Iväg på bröllopsresa och där blev det ännu värre, nu var jag påtagligt andfådd när jag gick i stranden, hand i hand med Sara i månskenet….(sött va?)

I all fall, drömmen tog slut, hem till Sverige och jag tänkte att jag kanske skall söka hjälp med mina andningsproblem på Limhamns Läkargrupp, jag sökte där, läkaren, Diestel lyssnade på min andning och kom fram till att jag hade en inflammation i bronkerna, (redan då så var min högra lunga ihoptryckt som en boll och låg längst ner i lungsäcken) Jag var glad och lugn, inflammation i bronkerna, så enkelt att bota, så glad jag blev över att han hittade problemet!
Dock så hjälpte inte medicinerna jag fått utskrivna av Diestel, ingen bättre andnigsförmåga, hostan var kvar, samt att jag började spy 10 till 15 gånger per dygn.

Tillbaka till Limhamns Läkargrupp och Diestel, han lyssnade igen på min andning och sade till mig att fortsätta med medicinen (det är antagligen så att Diestel är för gammal och hör för dåligt för det  kunde EJ finnas ANDNINGSLJUD på höger sida, han var väl för rädd för att bli gammal så han ville väl inte visa att han hörde dåligt….) , alltså jag fortsatte med medicinen, det hände inget så jag ringde en vecka senare till Diestel, och vi kom överens att han skulle remittera mig till en annan läkare, Capio Citykliniken i Malmö. Bara någon dag senare så var jag kallad till Citykliniken.

Jagklev in på Capio Citykliniken för mitt  första besök,  läkaren lyssnade på min andning, han knackade på min rygg och så ställde han en konstig fråga: Varför har Ni inte gjort något åt din vätska i din högra lungsäck, och jag stod där som ett dumt fån, ja men det var ju bara några mm det handlade om……Det var ju Ok, de ringde ju aldrig tillbaka från MAS

Läkaren svarade:nej, det är 8 cm vätska i höger lungsäck enligt röntgen….Jag begärde fram dina senaste röntgen från UMAS och den är signerad av XXXX XXXX, sade han. Och sedan gjorde denna fantastiska läkare på Citykliniken en demonstration, han knackade på min rygg och bad míg lyssna på skillnaderna i dovhet när han bytte från höger till vänster sida. Han förklarade för mig att att jag inte hade några andningsljud på höger sida och att (som jag själv hörde när han demonstrerade ljudskillnaderna) hade vätska i lungsäcken nästa hela vägen upp till axeln.

City-läkaren förklarade för mig vad som skulle ske härnäst, han skulle skicka mig till en akut lungröntgen på Ellenbogen, han skulle även akut skriva in mig på Umas för utredning. När jag undrade om jag hade en propp i lungan så svarade han att det kan vara tre olika skäl, infektion, propp eller cancer, men att utredningen på MAS kan förklara vad som är orsaken.
Denna Fantastiska läkaren kommer jag inte ihåg namnet på, men tack, du skall ha ett oerhört tack!

City-läkaren skulle även ta kontakt med XXXX XXXX på MAS eftersom han verkade upprörd, riktigt upprörd och arg över att jag inte hade fått något besked om röntgen, det var ju mer än ett 8 månader gammal röntgenbild. Den var godkänd som OK, den var godkänd som om det inte var fel med så mycket vätska i höger lungsäck……

Den läkaren som är benämnd som XXXX XXXX har föklarat för mig att UMAS har ett datorsystem där man går igenom och hanterar journaler och röntgenbilder, detta systemet är felaktigt byggt och ibland så kan man komma åt enter-tangenten och godkänna flera röntgenbilder i taget på massor av patienter utan attläkaren vet om det.
Detta felet är katastrofalt, enligt läkaren som grät inför mig, han var så förtvivlad och sorgsen för han hade ju fått reda på min diagnos, han förstod vilket katastrofalt fel som skett.
Han GARANTERADE mig att han skulle kräva av verksamhetschefen att datorsystemet skulle byggas om och att UMAS IT skulle se till att inga andra patienter skulle kunna råka ut för detta problemet i framtiden!

Jag skulle ha kunnat anmäla XXXX XXXX til HSAN, men eftersom Läkaren visade upp alla tecken på vilja åtgärda detta så finns inte ens tanken på att anmäla honom.
Att anmäla den gamle gubben på Limhamns Läkargrupp för att han hör dåligt är ju till och med fars-artigt så det skull ejag inte heller kunna tänka mig att göra!

Men….om det nu var en läkare som inte var helt ärlig, tänk om han försökte skylla från sig, tänk om han skulle försöka ljuga sig ur det, Tänk om jag hafte en läkare som verkligen gjort fel och försökt undvika ansvar!
Det sker varje dag i Sverige att sådan situationer uppstår.
Då finns det något som heter HSAN, en räddning för patienten som blivit felbehandlad, vi slipper jobbiga polisanmälningar och vi slipper den Amerikanska skadliga stämningsverksamheten. HSAN är bra, HSAN ser till att det är rättvist hanterat, det finns otaliga typer som anmäler läkare för fel som bara finns i fantasin! HSAN tar hand om de fallen!

Här är problemet: Inklipp från sjukhusläkaren.se

 

 

 

I början på 90-talet stoppades Socialstyrelsens

försök att arbeta mindre

straffande efter häftiga reaktioner i

pressen. Löpsedlarnas braskande

rubriker. ”Nu släpps syndarna fria”

och ”Nu struntar Socialstyrelsen i att

anmäla läkarna”, fick Socialstyrelsen

att backa och strama åt tyglarna igen.

Nu är risken stor att historien kommer

 

 

 

Patientsäkerhetsutredningens förslag, som är ute på

remiss, har hamnat ordentligt i strålkastarljuset efter

polishämtningen av anestesiläkaren på Astrid Lindgrens

barnsjukhus och Kalla Faktas avslöjande att en hjärtkirurg

tillåtits operera berusad på Lunds Universitetssjukhus,

trots att Socialstyrelsen kände till läkarens missbruk.

 

 

 

Mest omdebatterat är förslaget att patientens möjlighet

att anmäla enskilda läkare ska avskaffas, när

HSAN (Sjukvårdens hälso- och ansvarsnämnd) i framtiden

får en begränsad roll att främst ta sig an kända

riskpersoner inom sjukvården.

Utredningen föreslår att patienten hädanefter ska

anmäla sina klagomål till Socialstyrelsen som då ska

utreda händelsen. Om fel eller brister upptäcks ska

Socialstyrelsen ålägga vårdgivaren att rätta till dessa.

Inga ”straff” ska utdelas till enskilda personer. Rätten

att överklaga till länsrätt och kammarrätt ska också

försvinna, enligt förslaget. Sista ordet ges till Socialstyrelsens

generaldirektör.

Men att ta bort patientens möjlighet till ”hämnd”

eller upprättelse görs inte i tysthet.

TV 4 har haft omröstningar på nätet om domstolar

bör avgöra vårdskadeärenden och jämfört antalet

HSAN-anmälningar med hur många läkare som

förlorat legitimationen. Inslagen har följts upp med

diskussionsforum med rubriker som ”När ska en

läkare bli av med legitimationen?”.

Men även delar av läkarkåren är skeptiska till förslaget.

 

 

 

”Historien kommer att upprepa sig”

   

 

 

 

 

Synnöve Ödegård, en av landets främsta patientsäkerhetsforskare,

som under lång tid drivit på för att införa

ett mindre straffande system håller med Marie Wedin

och Sjukhusläkarföreningen att det behövs en oberoende

granskare.

 

 

 

– När allmänheten inser vad som är på gång

så kommer det att bli debatt och jag är övertygad

att historien från 90-talet då kommer

att upprepa sig.

 

 

 

– Alla med kunskap om patientsäkerhet vet att

påföljder inte har någon effekt på säkerheten, men tar

man bort dem måste de ersättas med något annat.

 

 

 

Det måste finnas en oberoende instans som

granskar allvarliga händelser utifrån ett systemperspektiv

där framförallt frågor om individens

förutsättningar att bedriva en säker vård är i

fokus, som individerna kan vända sig till.

 

 

 

”Önsketänkande”

 

 

 

– Det är önsketänkande att tro att vårdgivaren

ska granska sig själv och att patienterna ska

acceptera det. Många av bristerna skapas

ovanför golvet. Det säger sig själv att det finns

en risk att sådana brister ”sopas under

mattan” av vårdgivaren inför en utredning till

Socialstyrelsen.

 

 

 

Just därför måste det finnas en oberoende instans

dit såväl patienter som personal kan få en andra

bedömning om man inte är nöjd med beslutet, menar

Synnöve Ödegård.

– Hade vårdgivarna tagit sitt ansvar hade vi kunnat

ta bort påföljderna, men där är vi inte idag. Patientsäkerhet

är fortfarande något som på många håll bara

finns på papper, tycker Synnöve Ödegård

 

 

 

Patienters frustration måste tas på allvar

 

 

 

Tar man inte patienternas frustration på allvar när

saker gått snett så kommer det förmodligen att leda

till flera polisanmälningar och åtal och det är en

 

 

 

 

sjukvård, vill se menar Synnöve Ödegård.

– Media har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat

brister som varit vårdgivarens ansvar, men som Socialstyrelsen

missat därför att man förlitat sig på vårdgivarens

egen utredning.

När det gäller HSAN menar Synnöve Ödegård att det

som varit så frustrerande är att HSAN:s uppdrag varit

begränsat till att endast se vad den anmälde gjort för

fel, när ansvaret för misstagen ofta egentligen ligger

någon annanstans. Massor av läkare har varnats när

det egentligen är systemet som är fel.

 

 

 

Så dagens HSAN är ingen bra organisation

heller för att rentvå läkare som anser sig

oskyldigt anklagade menar hon.

 

 

 

Men med ett vidare uppdrag och kunskap om hur man

analyserar en händelse utifrån ett systemperspektiv skulle

HSAN kunna bli ett alldeles ypperligt organ, tycker hon.

Kom igen nu, för Er egen skull stöd HSAN skapa en Stöd HSAN på Facebook, gör vad ni vill, bara ni skyddar era framtida behov att få stöd OM det skulle gå åt helvet i er Behandling!

George

 

 

 

 

 

 

Trött, så trött.

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 11, 2009

De som kommer ihåg lite från min sjukdomsbild är ju att jag har en form av cancer som är av den typen man inte överlever……Den är i mitt fall med metastaser från halsen ner till höften en så kallad klass 4. Stor spridning, ingen chans att operera. Ni kommer antagligen ihåg prognosen jag fick, en mardrömsprognos när man är helt nygift och precis hemkommen från bröllopsresan, jag fick mellan tre till nio månader kvar att leva. Det finns två personer i världen som överlevt denna cancer, deras klass 1 tumör opererades bort eftersom den var inkapslad! Det gick att operera.

Då är nu frågan, varför lever jag nu, tre år senare och hur är det möjligt att den där skäggige fete faan med den underbara frun kan skriva denna texten?

Efter den cellgiftsbehandlingen som är standard, Alimta och Sisplatin som oftast ger tre månader extra tid för patienten så fick jag beskedet, behandlingen hade bara fungerat till 95%, tumören i höger lunga hade till och med vuxit under tiden med själva cellgiftsbehandlingen.
Då fick jag chansen att ingå i en studie, en studie som är världstäckande, 17 länder ingår och vi är nu 440 personer spridda över planeten som är de första människoförsöken med denna medicin. Enbart de patienter som inte har några valmöjligheter kvar, att döden är det enda alternativet fick ingå i denna studien.
TRO mig, jag är lika nyfiken som ni på vad som är i dessa tabletterna, hur kan det fungera? Hur kan tumörtillväxten bara stanna av?
Jämfört med vanliga cellgifters biverkningar så är dessa tabletter som att äta flytande guld, de har två små biverkningar, ibland, inte alltid! Man kan må lite illa ibland beroende vilka dagar man har tagit tabletterna, samt man kan bli trött!
Jag är så trött att det är ett under att jag skriva sammanhängande, jag vill bara sova!

Så till Er alla! tack för allt otroligt stöd, alla era värmande ord, alla Era ord ger mig kraft!
Tack för ert stöd till Martin och hans kamp med respirator-vägrarna.

Ni skall veta att jag är skyldig Er mer än ett tack, ni får min hängivenhet och min respekt!

George som sover vid tangentbordet!

Martin i Himlen kan Vänta har fått ett vedervärdigt besked

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 10, 2009

Martin E har blivit nekad att läggas i respirator!

Det gäller alltså Martin och nekandet av hans önskan och utlovade respirator-läggning.
Martin blev ju tillfrågad om han ville hamna i respirator om och när hans sjukdom fortskred såpass mycket.
Nu har Martins ALS utvecklats så pass mycket att behovet för respirator är aktuellt!
Denna möjlighet att hamna i respirator var Martins önskemål och diskussionen visades i ett av avsnitten i Himlen kan Vänta och inspelningstiden var ca två år sedan.
Erbjudandet finns alltså inte bara svart på vitt utan till och med i färg!!
Nu har man ändrat sig och har informerat Martin att han inte får respiratorhjälp, likaså så kom ytterligare lika vedervärdiga besked, Martin hade nyligen en kraftig lunginflammation och där skulle man inte ens utföra upplivningsförsök om Martins andning skulle lägga av på grund av inflammationen.
Med detta besked så tolkar jag detta som om att man i Sverige har aktiv dödshjälp.
Ett erbjudande skall ej återkallas på ett dylikt sätt.
Skälet till nekandet sägs vara att man i Norden inte lägger ALS-patienter i respirator, detta är fel!
Socialstyrelsen säger att man kan lägga patienter i respirator i sällsynta fall, jag klistrar in deras text längst ner!
 
När det gäller huruvida Martins nekande till en respirator så har ”Himlen kan Vänta:s ” producent Lisen L fått tag på läkaren på Sahlgrenska som tog upp ämnet med Martin i serien. Läkaren heter Margareta Smith och menar fortfarande att han SKA få respirator hjälp om han vill. Margareta skulle genast kontakta ansvarig läkare på den avdelning han senast låg inne på – och reda ut faktan kring beskeden han fått. Sedan skulle Margareta återkomma till till Lisen med info. 
 
Jag kan däremot redan nu säga: Detta är ett hån mot Martin och det erbjudandet han fick för två år sedan, det är ett hån mot alla som kämpar och hoppas. Det är ett hån mot alla som vägrar att ge upp kampen!
Martin har under så lång tid kämpat och hoppats på att det kommer ett mirakel, ett botemedel, en lindring mot denna fasansfulla sjukdom, att neka honom den sista chansen att fortsätta kampen är ett vedervärdigt beslut!

Det finns så oerhört många som kämpar för sitt liv, det finns ännu fler som kämpar för sin anhörigs liv, sin älskade fru, sin älskade make, den ultimata mardrömmen, man kämpar för sitt barn!
En sådan signal att inte ge chansen till någon som vill kämpa, någon som Martin som har viljan att kämpa. Att budskapet lyder: det är inte lönt att du kämpar, vi kommer ändå att ta livet av dig så fort du inte passar på…..
Det här är inte rätt signal!
Till den Läkaren som gav detta beslutet till Martins fru, vet detta! Jag kommer att sätta mig på dig!

Till alla som kämpar! Sluta inte kämpa! Ge inte upp! Gå ner på knä om du inte orkar, men res dig igen, det är ok att ta en paus, bara du INTE GER UPP!

Till Margareta Smith, säg till med vad du behöver så att du kan utföra erbjudandet till Martin, om någon nekar dig, kom till mig!

George, (idag förbannat sur och arg)
 
 
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/amyotrofisklateralskleros#anchor_5
Utdrag från Socialstyrelsen
Eftersom andfåddhet (dyspnoe) sällan beror på syrebrist utan på att koldioxidhalten i kroppen stiger, ska syrgasbehandling bara ges om syrebrist är påvisad. Tidigt i sjukdomsförloppet kan känslan av andfåddhet behandlas med andningsgymnastik av sjukgymnast. Andning mot motstånd, till exempel med utandning genom vattenflaska (PEP-flaska), är exempel på övningar som då görs flera gånger dagligen. Ibland behövs morfin i små doser för att få bort andfåddhetskänslan. Morfin kan också vara ångestdämpande. Ventilator/respirator med ansiktsmask är en annan möjlighet till behandling, som kan ges i hemmet från några timmar varje dag till under hela dygnet. I mycket sällsynta fall kan det bli aktuellt med respiratorbehandling via en öppning på halsen in till luftstrupen (trakeostomi). Livet kan då förlängas med flera år, men sjukdomen bromsas inte upp utan fortskrider tills de flesta muskler är drabbade.

2390, en otrolig siffra

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 9, 2009

Amnesty International har publicerat  antal officiella avrättningar för 2008.
Jag vill bara göra jämförelsen med de miljarder som läggs ner på forskning för nya mediciner som exempelvis håller mig vid liv. Jag tar ju en medicin som inte kommer att släppas på marknaden förrän man vet alla bieffekter, jag kanske kommer att få horn och svans samt en liten kluven tunga…….I Sverige får ca 3500 personer lungcancer per år, jag har valt lungcancer som exempel för den skördar fler liv än de andra cancerformerna.
Åter till Amnesty, 2390 personer avrättades officiellt 2008. 1718 av dessa avrättningar utfördes i ett enda land! Det är alltså 72,5% av alla avrättningar skedde i ett enda land, 52 länder dödsstraff. Kina är alltså ett världsledande land gällande avrättningar, ett land som under 2008 dömde 8864 personer till döden. Det är nämligen så att andra människorättsorganisationer har uppmärksammat att man alltid dömer fler människor till döden än vad som senare officiellt bekräftas som avrättade. Dessa människorättsorganisationer,exempelvis The Dui Hua Foundation som har aktiva medlemmar i Kina säger de faktiska siffrorna ligger runt 5000 avrättningar per år enbart i Kina.
Kina lovade inför OS i Peking att man skulle få ordning på de mänskliga rättigheterna, detta var ett KRAV från OS-kommittén, om man inte uppfyllde kravet skulle Kina inte få OS,  ändå står Kina för 72,5% av världens avrättningar, utgår vi från de inofficiella siffrorna så står Kina för 98,7% av alla avrättningar under 2008, detta trots löftet till OS-kommittén. Den andra länderna i topp är: Iran med 346 avrättningar, Saudiarabien 102 avrättningar, USA med 37 avrättningar, Pakistan med 36 avrättningar, Vietnamn med 19 avrättningar. Afghanistan med 17 avrättningar och slutligen Nordkorea med 15 officiella avrättningar, dock skall man ha i åtanke att den ENDA siffran som är säkerställd är USA:s. Speciellt Kina, Nordkorea och Irans siffror betraktas internationellt som avsevärt mycket högre än rapporterat. Det enda land som har minskat avrättningarna och dödsdomarna är USA, de andra länderna har ökat bådadera.
Människoliv är något UNIKT, dödsstraff är en mild dom jämfört med att sitta fängslad för resten av livet, vi som har dödshotet hängande över oss kan faktiskt relatera till att man har en eventuell ”bäst före datum” stämplat någonstans.
Vi som kämpar för våra liv och har en motståndare såsom cancer tror jag inte värderar liv så lättvindigt som de som beslutar om dödstraff. Javisst är det Naivt att tro att vi inte skall bekämpa ondska med alla medel, ondska i samhället är ju likställt med cancer, det är en svulst som påverkar de i samhället boende. Men det rimmar illa att på ena sidan rädda liv och med andra handen ta liv. Har jag fel, är det inte mer smärtsamt att vara inlåst i resten av sitt liv?
Min första kontakt med cancervården var 2006 när jag fick min diagnos, då skulle min högra lungsäck tömmas på pleura-vätska. Jag fick ett rör placerat mellan revbenen och in i lungsäcken, röret var kopplat till en slang som via en liten uppsamlare i plast var kopplat till en slang, slangen var 8 meter lång och satt fast i en sug i väggen! Denna 8 meter långa slang var mitt universum, den räckte till toalettstolen i mitt rum, den räckte precis fram till dörrkarmen i korridoren. Denna 8 meter slang av rörlighet var min värld i 31 dagar. När det gått 20 dagar tänkte jag att jag höll på att bli tokig!, att vara så isolerad, så bunden så fast i 31 dagar. Så livstids fängelse är nog ett värre straff än dödsstraff!

Tänk om vi cancerpatienter lika lätt kunde bli friska såsom brottslingar kan bli benådade?

En av de bra, en av de fantastiska!

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 8, 2009

En av de fantastiska, en av hjältarna i vårt samhälle, en av de med ” the right stuff” skall nu hedras!
Anders Bjartell som arbetar i Malmö på Mas fyller 50 år 090909. Anders är ett föredöme för för många och han borde vara en klart lysande stjärna som föreläsare på läkarlinjen.
Anders Bjartell, Ronny Öhman, Lars Ek, Olle Sjöland alla dessa är exceptionella personer som har kunskap och empati, de som har social förmåga och de brinner för sitt yrke!
Anders Bjartell är en av de som man önskar sig som läkare om något skulle gå snett och man skulle behöva hjälp! Han är en av de som verkar i det fördolda och lyfter fram läkaryrket genom forskning och engagemang!
Han räddade livet på mig, behöver jag säga mer?
Denna fantastiska man har genomgått så mycket smärta och så mycket lycka i sitt liv, han står stadigt kvar!
Här kan ni läsa mer om Anders Bjartell, och jag säger så här skulle Ni någonsin behöva en läkare så önskar jag att ni får en som påminner om Anders! Jag skattar mig lycklig som har fått både A Bjartell och Ronny Öhman som mina läkare, de bästa av de bästa!
http://sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article548534/Vardag-full-med-svara-samtal.html
Grattis på din 50-årsdag!
Önskar Sara och George

Tid!

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 8, 2009

Jag vill ta upp lite om ämnet tid.
Tid uppfattas så oerhört olika, tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, en vecka kunde vara outhärdligt lång när man var tio år, en vecka idag försvinner i ett nafs! Men det finns undantag från det där ”nafsandet”!
Även idag kan tiden sträckas ut i det oändliga, en slags warpspeed för alla Trekkie-fans men med motsatt hastighet, den går så långsamt att den är oändlig.
Den här utdragna tiden kan vara en upplevelse fylld av skräck, den kan var fylld av sorg, den kan var fylld av olika metoder att hålla paniken borta, kemiska metoder, terapeftiska metoder, hittepå metoder, ja allt som funkar använder man för att slippa paniken!
Vad jag pratar om är något som jag tack och lov har blivit besparad ifrån sedan vi hamnade i Lund, väntetider på sjukhus!
När man har en sjukdom som cancer, och man går på sina kontroller så skall man ju röntgas. Röntgen sker med jämna intervaller enligt den behandlande läkarens önskemål, har man varit inne i cancersvängen en tid kanske du tror att det blir enklare att hantera väntetiderna, NEJ tyvärr blir det inte enklare.
Låt oss gå åter till röntgen, vi säger att vi har röntgen den 17:e , sedan skall bilderna kontrolleras av röntgenläkaren/röntgenläkarna, därefter skall det man bestämma sig för vad som skall göras eller vad som kan göras. Därefter är det tid att träffa patienten, nu skall patienten informeras om röntgenresultatet. Detta kan exempelvis ske den 25:e! 8 dagar senare! Dessa 8 dagar är fyllda av tankar som är direkt nedbrytande, man är ÖVERTYGAD om att man har nya metastaser, man VET att cancern har spridit sig till ryggmärgskanalen, man KÄNNER hur tumörerna trycker i magen.
Det man INTE känner är lugnet av att veta att behandlingen fungerat, det man inte är övertygad om är att man kan fortsätta att älska ordet i morgon. Man känner att det inte finns en nästa vecka!

Jag tycker att ni skall läsa vimmelmammans blogg, klicka på länken härvimmelmammans(Jag vet att jag tjatar , datumen kommer från hennes liv i verkligheten)
Där får ni läsa om hennes vånda över väntetiden!
Men åter till tiden, nu vet jag att Lotta, som vimmelamman heter kommer att visa upp perfekta resultat och kunna fortsätta med sitt liv efter att hon fått andas ut i några dagar och låta stressen släppa taget om hennes själ!
Men det finns andra, personer som vi inte vet vilka de är idag som kommer få lite sämre, lite annorlunda besked!
Då ökar rädslan från en ynka vecka till att man påbörjar behandlingen, och det tar ibland tid, väldigt lång tid. Det kan ta månader innan man får behandling, det kan ta många månader!
Så förutom att den aggressiva och vedervärdiga cancern fortsätter att växa inom patienten så växer även oron, rädslan, paniken, agressiviteten, hjälplösheten, sorgen och uppgivenheten. Det som INTE växer är viljestyrkan och förmågan att HATA cancern!
Jag är lyckligt lottad, jag har hamnat hos en grupp behandlande läkare som är otroliga, de är snabba med besked, de är snabba med beslut, de är snabba med åtgärder. VARFÖR är det inte lika bra över hela landet! Varför skall patienter behöva vänta, vänta så länge att deras viljestyrka havererar och deras cancer segrar? Ja det gäller alla sjukdomar, varför funkar det så bra i Lund, och inte lika bra i andra landsdelar, vad är skillnaden?
Försök ta reda på varför, försök identifiera problemet! Då har vi en chans att kunna agera och förändra, att förändra något som redan är bra till något ännu bättre! Till något som ger styrka till patienterna och tillfredsställelse till Läkarna!
Det kan ju bara bli bättre!
Och så kan vi få tid, mycket tid över till något kul!
George

Är det orsaken?

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 7, 2009

Efter tre års idogt sökande kan jag nu vara nära ett svar, för tre år sedan fick jag frågan om och om igen, har du arbetat med asbest? Läkarna och läkarstuderande verkade inte acceptera ett nej från mig,  inte på någon arbetsplats har jag blivit utsatt för asbest! Jag har inte arbetat med lastbilsbromsar, isolering, ljuddämpning i skolor och aulor, isolering var varmvattenrör, jag har inte arbetat med brandskyddsmaterial.
Nu har jag hittat en sannolik orsak!
Men den skrämmer mig, den skrämmer mig oerhört eftersom om jag skulle ha rätt så kommer vi få en cancer-epidemi om ca 20 till 30 år.
Asbestrelaterad cancer tar tid, väldigt lång tid att ”komma igång”. Normalt så utsätts en person för asbest i 20-årsåldern och utvecklar Mesotheliom vid 65 till 75 års åldern.
Det var en av anledningarna  att de diagnostiserande läkarna var så förvånade, jag är ju så ung för denna typen av cancer!
Men mina upptäckter  skulle förklara varför och hur jag har fått min primära tumör i tarmkexet, det nät som håller organen på plats, metastaseringen har ju först 2006 gett mig den Pleurala varianten av Mesotheliom. På något sätt har jag  ju svalt asbestfiber, men varifrån?
En av de patienterna som ingår i samma studie, han som har varit i studien längst av oss alla skulle också kunna stämma in på orsaken till VARFÖR, jag tror att det alternativet jag upptäckt idag skulle kunna förklara även den mannens cancer.
Det kommer nog att ta någon månad innan svaren faller på plats,det är långsökt men en faktisk möjlighet!

Fram tills dess: Gå Aldrig ner på knä, ge inte upp!

George

The intentions where good

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 5, 2009

Ordets makt och ordets risker när syftet blir fel.
En  endaste liten mening blev lite feltolkad, folk tror att jag anser att bloggar har ett klart samband mellan metastaser och nivån av bloggandet.
Här är en del av mitt uttalande, alltså den delen som hamnade på en av Sveriges viktigaste och högst respektfulla bloggar:
Georgehar bara dåliga erfarenheter av cancerbloggar. ”Alla jag känner i cancersvängen som har en blogg har gått bort”.

jag vill bara förtydliga !

Hej igen, jag tänkte bara vara lite tydligare eftersom vad jag egentligen sade till Lotta angående min rädsla för bloggar var: Att jag är skrockfull och eftersom tre av de människor som jag hjälpt under deras sjukdom och följt deras kamp i deras blogg så gjorde det så fruktansvärt ont, så smärtsamt när de dog, när de inte längre var med oss levande. Därför har jag inte vågat skriva i en blogg, det har gjort mig lite skrockfull. Speciellt när döden följer en så pass nära som döden följer mig, så använder man små knep, exempelvis att undvika det som påminner en alltför mycket om de som kämpar mot döden …..och förlorar.

Lotta, Vimmelmammans blogg anser jag vara en av de viktigaste bloggarna som existerar i Sverige idag. Den inte bara lindrar smärtan hos de sjuka, den hjälper friska människor att värdera sin liv högre och den ger perspektiv på livet. Samtidigt ger den livsglädje och ett djupare innehåll till alla!
Jag anser att denna blogg, vimmelmammans blogg förtjänar all respekt och ära som går att få!

De som tror att jag skulle på något sätt värdera denna blogg än på annat sätt än med den allra högsta respekt och uppskattning har fel! Den delen av mitt uttalande till Lotta sade för lite, den handlade  om min egen rädsla för att se fler människor lida, lida i sjukdomen grepp samt förlora en strid som man kämpat så hårt och så länge!
ALLA strider mot cancer skall man VINNA!

George från Himlen kan vänta….

PS
Jag vill till Er alla säga, sök på ”vimmelmamman” och läs om denna fantastiska människa, denna styrka, denna otroliga livsglädje men samtidigt den öppenhet hon har om sina rädslor, känslor och sin sjukdom. Hon är faan så mycket starkare än jag!! Där har ni en människa som Ni kan respektera och beundra! Jag har följt hennes blogg, jag har bara vågat kommentera en endaste gång, tänk om jag på något sätt i framtiden skulle försämra hennes kampvilja om jag exempelvis skulle gått bort!
Nu eftersom jag tagit steget och börjat blogga, så har jag liksom bränt alla broar! nu får det bära eller brista!!

George

Vovven och en Journalist……

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 4, 2009

Idag har jag haft två höjdpunkter, först och främst har vovven varit totaltokig idag, hon har lekt med sin favoritgummikyckling så pipandet fortfarande ringer i öronen. Att den vovven kan göra mig så glad! Hon är den mest otroligt lekfulla busiga och snälla vovven man kan tänka sig, dock OTROLIGT klumpig! (samt grinig när hon löper)
Den andra höjdpunkten var en blogg från en journalist som heter Lotta, även känd som vimmelmamman. När jag läste hennes blog så kände jag nästan hybrisen stiga mig åt huvudet, så glad och stolt och rörd jag blev över hennes ord!
Otroligt rörd och faktiskt tacksam!
Så jag måste säga tack!! Här länken till hennes blogg: http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/index.html

Du kan inte ana min tacksamhet, Lotta.
Ja det var de två toppglädjeämnen som förgyllde min dag idag!
Nu blir det Rödvinbrässerade Nötfärsbiffar med en Tomat & Tryffelsallad samt Parmesanrisini. Undrar var kycklingen tog vägen, det är ju fredag!
Ha det bäst alla och…..Ge ALDRIG upp!

En vardag med närkontakt med Liemannen

Posted in Uncategorized by georgeschottl on september 3, 2009

Att leva med en sjukdom som är 100% dödlig och (med betoning på att leva) att överleva alla prognoser gör att man hamnar i situationer som påverkar mig oerhört starkt.
Jag har haft förmånen att få prata med och få lov att hjälpa andra människor som är i min situation. Jag insåg inte innan hur mycket och illa de kontakterna påverkar mig men också hur mycket de stärker mig. Jag tänker på ”musikfröken”, Nellymammans make, Gres i Norge.
Människor som jag hade mer eller mindre kontakt med, speciellt Gres (Lars-Göran) pratade jag mycket med, han tackade mig för att han kunde lära si g att slappna av, han kunde sova på nätterna, han hade lättare att hantera sjukdomen, sin familj, ja livet kunde hanteras lättare efters våra samtal, åtminstone enligt hans mening.

Men till skillnad från mig där jag envist stampar vidare i min kamp, kom änglarna och hämtade dessa gudar till människor, dessa föredömen i hur ett liv skall levas. Dessa giganter till människor förgyller nu himlen. ”musikfröken” (Anna) glädjer alla med sin sång!
Detta påverkade mig djupt, varför lever jag? Varför skall de dö när jag överlever?
Jag har prata av mig med en person som har exakt samma cancer som jag, Malignt Mesotheliom. Hans heter han och jag betraktar honom som en vän, en god vän. Vår situation har på något sätt bundit ihop våra livsbetraktelser. Jag lassade över mitt problem över att de bekanta man har fått under resans gång går bort, de dör.
Hans som är en väldigt klok man sade klockrent att; det är ju en del av sjukdomen, av engagemanget. Enda sättet att undvika döden i närheten är ju att isolera sig, men vem kan man då hjälpa, ingen!
Skall vi engagera oss ytterligare kommer vi mer och mer i kontakt med döden, det är ju en del av sjukdomsbilden!
Det slog mig att detta även är Ronny´s och hans kollegers vardag, Lars E, Ingmarie och Helene, tänka vilken kontakt de har med patienterna, tänk vilken misär de har då deras patienter går bort!

Jag beundrar Er för Er styrka, det skall ni veta!!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 605 andra följare