Freya har feber och urusel Kardiolog i Malmö

Nu är det andra natten som Freya är uppe, första natten så var hon otroligt brännhet och var ledsen och grät mellan 24-05 och starka Sara var uppe hela tiden.
Febern låg på 40 grader.
Nu är det andra natten som Freya är vaken och febrig, hon är dock pigg och glad på dagarna vilket vi aldrig har upplevt tidigare i kombination med kraftiga febernätter.
Vi gillar det!

 

Vad jag däremot inte gillar är Kardiologen i Malmö!
En kär släkting till mig har legat inlagd på kardiologen tre gånger nu, varje gång denna kära släkting har blivit utskriven så har kadiologen ändrat på medicinlistan. Med katastrofalt resultat! Resultatet varje gång har varit ett blodtryck på ca 215/100 innan vi har lyckats hitta andra läkare som oftast rättat till kardiologens avsaknad av medicinordination.
Nu är det tredje gången som exakt samma fel uppstår och nu måste jag informera!
Nu senast har de rört till medicinerna ganska rejält så patienten hade ett blodtryck på 229/95 och kardiologen vill inte ta ansvar för att justera in de nya blodtrycksmedicinerna på grund utav personalbrist.
Istället hänvisar de till Örestadskliniken att den vårdcentralen skall justera in patientens blodtrycksmediciner på grund utav att kardiologen har personalbrist och inte hinner med.
Problemet är bara att Kardiologen INTE skickat varken journal eller besked om att Örestadskliniken skall ta ansvar för att justera in patientens blodtryck.
Sist jag kollade hade journalen fortfarande inte nått Örestadskliniken!
Det betyder att patienten har gått med ett blodtryck på mellan 215-229 sedan patienten blev utskriven från kardiologen den 2:e Maj!
Idag är det den 21:e maj
Jag har försökt få tag på läkare på kardiologen för att de egentligen har ansvaret för att justera in mediciner, dock hamnar jag bara hos ofantligt duktiga sjuksköterskor på kardiologen som blir upprörda och arga över att läkarna på kardiologen lämpar över ansvaret på en vårdcentral! Dock kan dessa duktiga sjuksköterskor inte styra över läkarna!

Det är tredje gången kardiologen i Malmö klantar sig så ofantligt!
Varför tror de att patienten är färdigbehandlad när patienten skrivs ut, det krävs ofta injusteringar i några veckor efteråt och det skiter Kardiologen ett stort stycke i!

Likaså så är det ju problematiskt för Örestadskliniken som inte får journaler eller information om patienter som förs över från Kardiologen, patienten har redan varit på ett besök på Örestadskliniken som inte kunde göra något mer än att ta prover och vänta på att Kardiologen behagar skicka över information!

Jag uppmanar alla patienter som råkat ut för samma sak att bara skriva kortfattat här på bloggen om sina upplevelser.
Jag vet att kardiologens personal går på knäna, men de måste få feedback från patienter för att kunna göra rätt i framtiden.
Alla vill ju patienternas väl!
Men utan att kommunikationen går åt båda hållen kan felaktigheter inte byggas bort från organisationen!

George

Fruktansvärt dålig husse…

Nu börjar kroppen att kunna röra på sig bättre, jag kan numera gå ca 20 meter utan att kroppen ”stänger ned” och orken försvinner.
livet som pappa är fantastiskt, verkligen otroligt roligt eftersom jag oftast är SUPERDAD!
Freya har blivit jätte-pappig så pass mycket att mamma ibland blir nonchalerad, men jag däremot har fått hjältestatus!

Därför måste jag med sorg erkänna att jag är en urusel  husse!
inatt hade jag Ewok liggande i sängen, hon hade placerat sig mellan mig och matte.
Hon brukar sno mitt täcke eftersom hon är en frusen vovve, att sno täcket och sedan behålla det med alla trick är hon väldigt duktig på!
Men inatt hade jag lyckats lägga ovanpå mig på täcket och lilla vovvetösen frös som den afrikanska lejonhund hon är!
Så Ewok kröp närmare och närmare för att få värmen från mig, det slutade med att hon hade lagt sig längs med mina ben och det slutade med hennes huvud som låg precis vid mina…..skinkor!
Jag vaknade till med ett ryck när hon sträckte på sig och hennes kalla nos hamnade precis mellan mina skinkor, trots att jag hade både kalsonger och pyjamasbyxor på mig så kände jag exakt var nosen var.

Samtidigt kände jag ett enormt stort behov utav att fisa…

Nu förstår ni nog vad som kommer att hända, eller hur?

Efter ca 7 minuters övervägande mellan den goda ängeln på ena axeln och den djävulska snubben på andra axeln och kraftigt ökat behov utav att fisa fattades ett beslut!
Låt fisen komma!

Jag pruttade en fis utav oanade krafter, en fis som fick sängen att skaka!
Vovven hoppar upp ca 2,5 meter , rätt upp i taket, konstgjord andning med hjälp utav fis hon aldrig varit med om!
Då luktcellerna i nosen skrek ut sina varningar, stirrade Wookie med sömndrucken överraskning åt alla håll, blicken fastnade på mig och hon insåg vad som hänt, husse hade fisit henne på nosen!
Den blicken jag fick, den avsaknaden utav svansviftning den morgonen har visat med all tydlighet att här kommer hämnden snart!
Här skall det bli kall spya i husses morgontofflor när jag minst anar det!

Jag älskar min vovve!

George

Inbjudan till ALLA lungcancerpatienter, anhöriga och underbara vårdgivare

Dags för en liten påminnelse om vad som händer imorgon den 6:e Maj

Nu är det dags för en rejäl träff i för Lungcancerförbundet STÖDET i Skåne. Träffen är den 6:e Maj i på en helt ny plats, nämligen i Medicon Villages nya lokaler i Lund. Jag kommer vara en av de som babblar på scenen, men även en spännande författare och skådespelare som heter Marianne Wisén.
En ny bekantskap och medlem i Stödet är även Dr Mikael Truedsson som kommer prata om viktiga ämnen.
Favoriterna Dr Ronny Öhman och Stödets Nationella Ordförande Tommy Björk kommer också vara på plats med givande ämnen.
Så Ni är ALLA varmt välkomna till den gemensamma träffen för Skåne, Blekinge och Halland att komma på besök den 6:e Maj på Medicon Village, Scheelevägen 2. Lund.

Så är du lungcancerpatient eller anhörig, är du Malign Mesoteliompatient eller anhörig och år du vårdgivare så är Ni alla varmt välkomna till Lund på fika och information!

Klicka på länken här nedan så får Ni en inbjudan i handen med alla fakta med tider, plats, vems om pratar om vad och lite mer smått och gott!
Klicka på!

George
Stödet träff i lund A4-korr2 (2)

Pappa, älskade pappa ligger inlagd på SUS Malmö….

Verklighetens version, vad som hände: Ambulans hämtar pappa efter att blodtrycket visar på 230 och att hjärtat rusar som en trasig Ferrari i full gas. Pappa läggs in akut och behandlas under natten på AVA, han måste stanna kvar under några dagar och en arytmi-specialist skall försöka förstå vad som är fel på pappas hjärta!
Pappa har en kombination utav hjärtinfarkt och arytmi vilket inte är jättevanligt.

(informationen har jag fått utav vårdgivarna på AVA samt akuten på SUS Malmö)

Pappas version i dagens samtal: Jag mår bra, allt är perfekt, det är inget fel på mitt hjärta!

(Informationen har jag fått utav ….Pappa)

Hela familjen är jätteoroliga och vi saknar dig pappa, kom hem till vår trygga vrå i världen, Freya saknar dig och du måste bli frisk NU!
Vi älskar dig allihopa, du är världens bästa pappa!
Det är alltid skrämmande när någon man älskar hamnar på sjukhus, när någon man älskar far illa, dock är jag lite lugnare och mår lite bättre efter att jag har pratat med sjuksköterskan på pappas avdelning, beskeden om vad, hur och varför var sakliga och proffsigheten ingav enormt förtroende!
Vetskapen om att pappa kommer få ypperlig vård ger mig också ett ett konstigt lugn blandat med oro för pappa!

Man kan aldrig vara tillräckligt noga i sitt val utav föräldrar men ibland gör man ett förbannat bra val! Mitt val utav pappa var perfekt!

 

 

Gällande mig själv så har något knäppt hänt, jag har fått ytterligare fruktansvärda smärtor, nu har jag nervhugg i mastodontnivå och mitt vänstra ben är oanvändbart!
Jag har enorma ”nervhugg” i händer, fötter och på högersidan, huggen/sticken är otroligt kraftiga men går i vågor. Efter ca 30 till 50 hugg får det över i några timmar sedan kommer det igen i ett antal hugg/stick.
Nu när jag slutat med Gabapentinet har huggen slutat totalt….Tack och lov
Jag hade samma typ av smärtor och nervhugg efter cytostatikabehandlingen 2007 så mönstret är bekant. Otroligt vad cellgifter kan ställa till det!
Jag kan inte röra mig utan rollator här i hemmet så oron över att det kanske är en tumör i skelettet gör mig extremt orolig.
Nu är det tredje dagen med smärtor i vänsterbenets skelett och det verkar som det lugnar ner sig, att knappt vara 40 är gammal och gå med rollator är ju extremt skämmigt….jösses vad jag behöver den med tanke på mitt icke användbara vänsterben…
Jag tror att det var en infekterad/inflammerad  nerv eftersom antiinflammatoriskt och smärtstillande fungerar..

Kram till er alla

George

PS, till dig maken till den nybliven Mesoteliom-patient, du är välkommen att ringa igen om du har fler frågor, din fru är också hjärtligt välkommen att ringa, Ni skall inte behöva stå ensamma i denna storm som denna fruktansvärda diagnosen ger.

Tuffa dagar, tuffa veckor men underbara besked.

Jag har varit extremt orolig över min  nya tredje variant utav extrem smärta.
Under de senaste 20 veckorna har jag ju genomgått en ny andra omgång cytostatikabehandling, under dessa veckor har jag återfått två av de olika smärttyperna som uppstod under min 20 veckors behandling under 2007.
Dock och tack och lov har smärtorna och svullnaderna inte blivit lika markanta och kraftfulla nu 2013 som behandlingen 2007.
De smärtorna som återkommit är ju nervhuggen samt muskelsvagheten och därmed smärtorna när musklerna lägger av att fungera.

Svullnaden har också överraskat mig, den är inte alls lika kraftfull som under behandlingen 2007 och här kommer överraskningen, den har bara påverkat högersidan.
Min högra arm, mitt högra ben, min högra hand har blivit påverkad men inte ett skvatt har blivit påverkat på vänstersidan…..

Nya förändringar i min kropp….jag har fått fruktansvärt ont i magen.
Trots att jag ibland är uppe i väldigt höga smärtstillande doser så kliver smärtan igenom i magen precis som doften utav surströmming!
Inget påverkar den smärtan och inget stoppar den!
Nu har smärtan i magen gått så långt att jag inte kan köra bil längre vissa dagar, jag måste ju anpassa smärtstillande medicinen till en lägre dos och inte riskera att min bilkörning blir påverkad.
Ett stort antal av dessa dagar kan jag alltså inte köra bil eftersom smärtan kräver starka mediciner och då kan jag inte köra bil.
Jag kan inte heller köra bil UTAN smärtstillande eftersom smärtorna är så pass starka att jag inte klarar av att fokusera på trafiken eller att inte rycka till av smärthuggen…
Med andra ord ett stort fint exempel på moment 22….

Jag har funderat på vad orsaken är till varför jag har ont och eftersom levern ligger på det området där jag har ont har min hjärna och logik gett mig svaret…tumör i levern.
Jag vet ju om att jag hade mesotheliomtumörer liggande på levern enligt besked från läkarna på Medicinen 4 i Malmö så jag gissar på att en av dessa tumörkullar har vuxit sig så pass stor under årens lopp att den har brutit in tillväxten i levern.

Hjärnans fantasi är stark, starkare än logik och sunt förnuft…..hjärnans fantasi får näring utav rädsla!
Hjärnans fantasi får styrka och kraft utav min skräck och oro för att lämna Sara och Freya, att inte längre få se min syster, mimmi och pappa.
Hjärnans fantasi målar upp den värsta bilden när den får näring utav cancerskräcken!
Jag har blivit lurad av min egen hjärna, JAG har lurat min egen hjärna genom att mata den med min egen oro, jag har matat min egen hjärna med min  rädsla!
Och min hjärna har glufsat i sig rejält!

Jag har INGEN tumör i levern!
Däremot har medicinerna påverkat mina tarmar att gå i sekventiell koma!
Delar av mina tarmar har åkt på semester, gått i ide, supit skallen i bitar, sovit över, varit komatose!
Därför har jag haft ont!, fruktansvärt ont!

Jag har nu i fredags varit på läkarbesök och fått besked på att dessa 20 veckor har varit värt allt!
Jag är så lycklig!!!
Ni kan inte ana hur lycklig jag är!
Så mycket skit, så mycket smärta, så mycket mental frånvaro och trötthet, det har varit värt det! För andra gången i mitt liv!

De tre tumörerna som vi mäter på, de tre riktigt farliga tumörerna har alla krympt!
Från 24 mm till 20 mm vid luftröret, från 18 mm till 13 mm vid hjärtat och den tredje mättumören kommer jag inte ens ihåg…..
Hehe, och ingen tumör i levern!
TJOHOOOOOO!!!

Nu återstår för mig att försöka motverka skadorna på kroppen och komma igång igen med att träningssimma för att få igång max kapacitet på de 18% jag har kvar utav lungkapaciteten..

Sara, Freya och jag är lyckliga, sara är på jobbet med en fot som är stukad, hon halkade IGEN, denna gång i Freyas rum och hon hoppar omkring här hemma på ett ben! Ändå åker hon till jobbet!
Likaså har hennes hosta blivit värre igen, Sara har hostat hela natten så pass mycket att hon har klökts i sömnen…..jag har aldrig hört en sådan kraftfull hosta, någonsin…..

Ja, livet är förunderligt.

George

Ljuger VA-Syd? Avloppsvatten i Lunds dricksvatten igen?

Jag blir lite orolig över hur mycket som är sant över problemet med dricksvattnet i Lund!
Jag har ju tidigare råkat ut för att 1995 druckit avloppsvatten direkt från vår kära vattenkran.
Vi var många tusen som i kranskommunerna (inte centrala Lund) som blev rejält matförgiftade men vi kunde ej hitta källan.
Då på den tiden drev jag en restaurang i Lund med ca 1000 till 1200 ätande lunchgäster på dag.
Många av mina gäster blev dåliga och skyllde självklart på min restaurang, men det visade sig att det var mångfalt flera som blev sjuka som aldrig ätit lunch restaurangen.
Jag gjorde en rejäl undersökning och skickade iväg ca 40 prover för provtagning på både mat och personal men alla prover visade negativa svar.
Så jag utgick att någon leverantör hade skickat dålig sallad eller groddar restaurangerna i lund eftersom just groddar och sallad står för majoriteten av alla matförgiftningar i Sverige.

Men ack vad fel jag hade!

Orsaken hade dolts och mörkats av vattenbolaget i Lund…..

Ca 8 månader senare visade det sig att någon ansvarig tekniker på vattenbolaget i Lund hade kopplat en ledning fel och avloppsvatten hade kopplats samman med dricksvattenledningar som då påverkade vissa delar av Lund med omnejd!

Ingen ursäkt eller ersättning kom för att man hade mörkat orsaken och inte erkänt varför felet uppstått!.

Så därför litar jag inte på att det inte är samma fel igen! Likaså så bör det vara samma folk som jobbar kvar och en mörkning behöver inte vara osannolik igen…

George

 

Ytterligare en klart lysande stjärna har hamnat på Himlen, en stjärna som lyser klart för sina tre söner och deras familjer.
Stjärnan kastar sitt ljus över sin familj och guidar också oss cancersjuka på rätt väg.
Tack för dina visdomsord från min barndom, tack och farväl PE och lys starkt!

Äpplet faller ej långt från trädet…hoppas jag

Jag och Sara har diskuterat mycket om hur vi har påverkats av våra föräldrar  hur vi kanske kommer att bli lika som våra föräldrar även om vi önskar det eller ej, arvet är givet…

Hade jag blivit lite mer lik min far hade jag blivit glad!
Hade jag fått hans integritet som tvingade in honom in i ett nytt land och en annan värld hade jag blivit tacksam!
Hade jag fått pappas envishet hade jag blivit ytterst förvånad (han är tusen gånger mer envis än jag)
Hade jag fått pappas snällhet och förmåga att göra gott hade jag åter blivit tacksam!
Det är mycket som imponerar hos min fader, han har överlevt riktigt krig, han har överlevt det kalla kriget som var en del utav hans vardag, pappa har klarat sig från att torteras, fängslas eller att avrättas……

Min far har en optimism, en godhet och en vilja att göra gott som jag alltid blir imponerad utav!

Självklart har han även negativa sidor, jag har ärvt hans långsinthet! (jag och pappa kan vara arga och sura i veckor!)
likaså har både pappa och jag en konstig förmåg att alltid säga att vi bättre än vi egentligen gör, när pappa går till läkaren för något allvarligt fel så börjar pappa träffen med ” jag mår jättebra, jag är egentligen helt frisk…..”
Griph, en av mina läkare säger att jag har en tendens att måla upp en falsk bild där jag verkar må ypperligt trots att jag är i totalt risigt skick…..
Min far är fantastisk och underbar, jag har haft en fantastisk barndom och uppväxt!
Det som imponerar mest är pappas totala ödmjukhet och nästan totala tro på att alla människor är goda!
Jag hoppas att jag blir mer som min far!!

Kram pappa
George

Host, snörvel och rossel

Igår hade jag en fru….
Igår hade jag en fru som jag kände igen, lite bättre i halsen, lite mindre rosslande hostningar och hon såg framemot att jobba denna helgen.
Inatt hade jag snörvelmonstret från den djupa sjön snorträsk som övade rosslande hostningar i sängen.
Hela sängen gungade vid varje hostning och rosslandets enorma ljudnivå spräckte sovrummets fönsterrutor!
Snytningar avlöste varandra konstant från klockan 1 inatt!

Jösses, var tog min fru vägen?

Idag har jag ett rosslande väsen som stapplar fram och precis som en snigel som lämnar spår lämnar hon ett spår utav näsdukar, använda sådana märk väl, efter sig.
Å andra sidan så hittar jag henne på endast två ställen, rosslande i sängen eller rosslande i soffan…….att hitta Sara är enkelt, bara följ spåret utav näsdukar…..

Jag hoppas att hon blir frisk snart…..för jag börjar också hosta så lätt, det klickar i halsen på mig och kittlar lite.
Jag har nog ärvt baciluskerna, hoppas bara att jag inte blir lika påverkad som Sara, det är lite rörigt att bli hostig med bara 18% lungkapacitet kvar…

Vi kryar på oss!
George

Apoteksreformen stort blääääää och både Freya och Sara sjuka

Här hostas det!

Här åker febertermometern in och ut ur örat!

Här snyts det och fräses!

Här snörvlas det!

Jag tror att jag har varit tydlig i min korta ovanstående beskrivning…
Det började med Freya i Måndags, då hade hon hostat kontinuerligt var trettionde sekund i två hela nätter, stackars tös!
Två stycken föräldrar (alltså Sara och jag) har legat sömnlösa och lyssnat på denna stackars hostmaskin!
Men på Måndagen gjorde febern på 39 grader hostan sällskap i denna lilla kropp.
Lealös och trött med en envis hosta och med en enveten vilja att titta på Tingeling hela dagen, så har veckan tillbringats.
Nu på Fredagen är hon fortfarande hostig och febrig men vi har varit hos läkaren och fått tösen kollad, slemmig i lungor, irriterad i svalg och röd i öronen men håll ut sade läkaren.
Vi håller med läkaren men vet att det är tufft för lilltösen att lära kroppen att bygga upp ett eget immunförsvar utan medicinhjälpmedel.

Vi har insett att vi har en tuff dotter!
Och vi älskar henne!

Nu skall här skällas!
Det är en stor skillnad på hur det fungerar för oss patienter efter läkemedelsreformen!
Nu finns det fler apotek, speciellt har köer kortats ned rejält vilket är ypperligt!

Men och detta är ett stort men!
Innan behövde jag bara åka till ett enda apotek, men nu måste man ha minst tre till fyra olika apotek eftersom dessa olika apotek inte håller samma lager sedan innan reformen.
Jag var tidigare väldigt nöjd med apoteket i Södra Sandby, Medstop.
Där fick jag alltid mina preparat som beövs desperat för att kunna få kroppen att fungera optimalt tillsammans med cancern.
Men sedan reformen har jag inte en endaste gång fått ut det jag har på recept, varan är oftast slut eller så får de inte byta ut receptet till en annan produkt!
Doc Morris är det ännu sämre ställt med gällande lagerhållning!
Jag lägger inte längre tid på att åka dit då minst 50% av preparaten (som är standardpreparat) inte finns i lager …men som de gärna beställer hem till mig!
Detta har jag också försökt men när beställningen väl skulle vara på plats enligt beställningen fanns den ändå inte i butiken…

Numera lägger jag ca 40 minuter på att ringa runt till olika apotek för att kolla vilka preparat som finns på vilket apotek för att sedan köra en runda och ställa mig i kö på tre olika apotek!

Nu är jag alltså starkt intresserad om reformen har sänkt kostnaden för staten eller om kostnaden är likvärdig med före reformen?
Är kostnaden för staten inte lägre anser jag att reformen rivs upp omedelbart för det är märkbart svårare för oss allvarligt sjuka att kunna få ut våra receptbelagda preparat.
Att tvinga oss att åka runt  för att besöka olika apotek som i mitt fall ca 3,5 mil är inte ekonomiskt för varken staten, mig eller miljövänligt!

 

Gör om, gör rätt!

George

Tusan också, tumörcellerna är fortfarande aktiva

Jag har funderat de senaste dagarna på hur mina värderingar har påverkats utav min cancer, jag vet ju att det har varit omvälvande förändringar i mina värderingar och prioriteringar i mitt liv från diagnostillfället, likaså har dessa värderingar förändrats och justerats allteftersom beskeden om min överlevnadsmöjlighet har förändrats.
Det första året, från 2006-10 fram till 2007-07 när beskedet hela tiden var att jag bara kunde förvänta mig mellan tre till sex månaders överlevnad var min inställning till livet och viljan klart abstrakt.
Jag har inte så mycket önskemål om hur jag med vilja förändrade min syn på livet och kampintensiteten för att överleva för det var en fruktansvärd tid.

När jag väl kom ur miljön som gång på gång påtalade att jag inte skulle överleva länge till, ibland handlade beskeden från överläkarna på medicinen 4:a i Malmö om att jag bara hade dagar att överleva, två gånger sade samma idiotiska överläkare till mig att ”jag borde ta kontakt med min familj och prata med dom att jag bara har två till tre dagar kvar att leva”
Den verksamhetschefen på Medicinen 4 i Malmö som anställt den överläkaren borde får en spark på kulorna!

Det var när jag hamnade i Lund som luften och ljuset åter kom tillbaka i blicken, jag kunde få luft utav lugnet och den fantastiska harmonin jag kände bara genom att träffa helt nya överläkare på Thoraxonkologen som hjälpte mig med bara ett par fåtal ord.
Att det är två mil mellan dessa två sjukhus, mellan Lund och Malmö är det bara två mil, men det är en stor avgrund och ofantligt stor skillnad i hur man blir stöttad, upplyft och vilka förutsättningar man får för att kunna sätta upp en kamp mot cancerns framfart!
Jag är övertygad om att jag inte skulle ha överlevt så här länge om jag varit kvar i Malmö med de ständigt mörka beskeden och utsikterna om min egen överlevnad!

Malmös sjukhus har ju fantastiskt bra kliniker med otroligt kompetenta läkare och sköterskor inom andra områden, jag har sprungit på läkare på SUS Malmö som är extraordinärt duktiga och har en änglalik syn på livet och hur man skall hjälpa patienter, likaså så har ju vår erfarnhet utav RMC i Malmö varit otroligt positiv och imponerande.
Hur kan det vara så stor skillnad från klinik till klinik?

Jag är i allafall tacksam för att jag är kvar på Thoraxonkologens på SUS Lund.
Jag har nu fått tillbaks svullnaden och vätskandet i buk och lungsäck!
Det betyder att tumörcellehelvetena fortfarande inte gått i dvala!
Min kropp och immunförsvar får fortfarande stryk utav starka dumma cancerceller som vägrar ta semester!
Jag måste vinna denna kampen, jag måste få cellerna att åter gå i dvala om jag skall överleva detta!
Melodin ”sov du lilla videung” klingar i min skalle, det låter som ”sov du lilla cancercell” hela tiden!
Hade jag inte varit kvar på Thoraxonkologen hade jag nog inte haft styrkan och viljan att inte bli rädd, jag orkar ta denna smällen att känna buken svullna utav vätska, jag känner hur vätskan trycker mot mina stackars lungor som kämpar så hårt för att få luft!
Jag har styrkan tack vare Öhman och Griph, tack vare Ing-Marie och de andra sköterskorna, jag har styrkan tack vare mina föredömen!

Tack för att Ni är som Ni är!
Tack för att Ni ger Liv, för att Ni lindrar, för att Ni försöker bota….

George

Flygande fru och välling

Saras dag började inte bra!
Jag hade så pass ont att det inte gick att sova efter klockan 4 så jag gick och lade mig i soffan istället och slötittade på någon kriminalare och väntade på 06,00-nyheterna.
Jag hann inte nå fram till klockan 6 eftersom Sara vaknade och höll på med Freyas morgonvälling, hon är på väg ut till mig för att hälsa ”godmorgon min älskling” när hon går ned för de enda trappstegen vi har i vårt hus, två ynka trappsteg.
På dessa trappsteg lyckas hon halka, samtidigt reser jag mig ur soffan och betraktar ”olyckan” med skräck!
I bakgrunden ser jag vårt fönster, mitt för fönstret ser jag en fot, en flygande fot, saras fot (som definitivt inte skall vara där uppe).
Jag ser även en flygande vällingflaska!
Efter denna betraktelse ser jag hur hela min älskade fru flyger upp i luften (med tidigare nämnda höga Zlatan-fot) och landar med ett brak rätt på de två existerande trappstegen.
Jag flyger själv upp, orolig och rädd som en krockskada gnu som är jagat av en lejonflock och hinner bli stoppad av Sara med orden: jag är OK.
Nu är det som så att jag känner ju min fru, har hon 15 brutna ben och ett krossat bäcken är hennes svar ändå att allt är OK så jag litade inte på henne imorse…
Jag tittar på vinklar på ben, fötter, armar, nacke och inser att hon har fått tre rejäla smällar men inget är brutet och alla lemmar sitter fast, vänster armbåge är röd som en ilsken tomatketchupflaska, hon har ett rejält rivsår på samma vänstra arm, men hon har landat med vänster höft på trappsteget.

Hon kommer att få rejält ont på stället där hon landade idag…..
När vi sitter där och pratar om hennes ofrivilliga flygtur erkänner vi för varandra att våra första tankar var egentligen om Freya….trots att hon inte var inblandad!
Min tanke var att ” tur att inte Freya satt i famnen på dig när du föll!”
då erkänner Sara att hennes första tanke var : ”landa tyst så att Freya inte hör, och skrik inte!”

Där fick vi vårt första något stressade morgonskratt!

Sedan var det dags för kaffe, då klättrar Freya upp i saras famn och spiller ut kaffet på Saras uniform….tjohooo!

Det var denna morgonen!

Jag har varit på sjukhuset idag, jag skall ha ett litet ingrepp imorgon som jag har lämnat prover inför.
Och då fick jag beskedet att jag kommer få en remiss till smärtkliniken, vi måste göra något åt mina smärtor, jag blir lite isolerad eftersom jag inte klarar av att gå mer än 10-15 meter innan nivån på smärtan gör att det svartnar framför ögonen och jag får tunnelseende.
Jag blir slagen, trött och irriterad utav att alltid ligga så högt på smärtskalan!
Det kommer bli intressant om de kan göra något på smärtkliniken när till och med mina egna andetag gör ont i revben och andningsmuskler.
Jag hoppas.

Jag hoppas även att jag slipper se min älskade Sara ta  fler ofrivilliga flygturer med flygvänlig vällingflaska…..

George

Nu kommer vi snart få varmvatten i kranar och badrum, likaså kommer vi snart få fungerande element för de börjar också påverkas nu. IVT Svågertorp är här för att montera in vår nya fungerande värmepanna.

Jag ringde VA syd för att kunna stänga av vattnet själv till huset, jag behövde få en uppdaterad ritning där jag kunde få reda på var huvudavstängningen till inkommande vatten finns i trädgården.
Den ritningen vi hade stämde inte och där var ritningen visade att avstängningen skulle finnas är det bara ett svart stort djupt hål…

Tyvärr kunde jag inte få en korrekt ritning utav VA syd, svaret var jag fick var att de skulle skicka någon som kunde stänga av vattnet.
Killarna kom såg, funderade, grävde och gav upp, dagen efter, alltså idag dyker det upp en JÄTTEKRAN som lyfter in en GRÄVMASKIN I VÅR TRÄDGÅRD över vår häck!???
Det visar sig att de inte heller hittade avstängningen utan de kände att de behövde gräva upp ett sökspår (en rak linje genom hela trädgården för att hitta huvudledningarna…jösses!

(Uppdatering 16 timmar senare )
VA Syd har gett upp, de har grävt upp ett jättehål i trädgården och hittat huvudledningen där avstängningskranen skall sitta…..men där finns absolut ingen kran. Tomt, Nada, No habla, Total avsaknad!
Så de bestämmer sig för att montera fast en ny kran, huvudledningen måste ju kunna gå att stänga av……

Killarna från IVT är klara, de har gjort ett fantastiskt jobb med att montera fast en lite (några mm ) för stor ny panna i ett utrymme som de måste ha använt våld och vaselin för att få in den nya pannan.
Stoooort tack till Er på IVT!

Nu skall vi bara vänta en kväll på att kunna duscha och njuta av att vara rena och lukta ofantligt mycket bättre!
Sedan får vi planera vad vi skall göra med den uppgrävda trädgården, skall vi plantera gräs eller något annat, strunt samma, vi luktar gott !

Jag tackar alla Er stort som donerat en slant till vår panna, de sammanlagt donerade 2900 kronorna kommer väl till pass när fakturan kommer upp till betalning med ca  40 000:- .
Jag är rörd och tacksam för att Ni bidragit med en slant!
Detta är medmänsklighet!
Detta är en snällhet som är ett föredöme!
Ni har verkligen visat att godhet är en konstant faktor i vår värld!
Att jag också insett att Ni skänker ännu mer till behövande, fattiga och svältande i andra världsdelar på vår älskade jord gör att jag uppskattar Er ännu mer!

Ni är alla fantastiska, Ni alla som hjälper era medmänniskor oavsett om de är nära eller långt borta!

George

OK, jag gör som Ni säger, här kommer ett konto

Jag har blivit lätt grillad över min syn och envishet på att det finns människor som behöver hjälp mer än vad vi behöver.

Nu följer jag era önskemål och lämnar ett kontonummer.

Numret är följande : bankgiro 5347-9499
OCR-nummer är 4879353300  (om ej OCR anges fungerar det inte att sätta in något)

 

George

 

Det börjar lösa sig lite

Så, nu börjar kroppen att göra sin protestrunda mot cytostatikan.
Kroppen har faktiskt reagerat ganska mycket mildare mot denna sista avslutande 6:e omgång.
Men musklerna börjar med de där dumheterna som jag ogillar så skarpt, de lägger av när jag behöver dem som mest.
Att hålla i min telefon och prata är stört omöjligt utan att på något sätt hitta stöd för armen, för efter ca 30 sekunder börjar armen (eller benet, eller ryggmusklerna, eller gumpmusklerna, det är bara att välja) sluta lyda mig och armen ramlar ned utefter sidan av kroppen….inklusive telefon!

Magkramperna har också börjat i starkare intensitet, tarmrörelserna slutar att fungera bitvis och det leder till fruktansvärda kramper…men ändå, jag skall bara hålla ut ca 2 veckor till innan problemen bör avta i styrka.
Jag hade nog varit otroligt rädd om jag inte varit med om detta tidigare och haft vetskapen om att det här kommer inom några dagar  att sluta att vara ett problem!

Apropå problem, vi har idag beställt en ny värmepanna, en IVT 290 från IVT Svågertorp.
Så på fredag kommer vi att kunna duscha och faktiskt tvätta händerna i varmt vatten istället för detta 5- gradiga iskalla vatten som vi har idag. Då får vi vår nya El-panna.
Vi har skrapat ihop pengar från alla möjliga håll och har lyckats få ihop till en ny panna.

 

Det har varit en del diskussioner och önskemål om att vi skall starta ett konto för att vissa (en himla massa människor) vill ge oss donationer!
Detta måste jag säga (trots att jag är rörd och tacksam) att jag inte klarar av att ta emot detta!
Det finns många andra människor som har det svårare och tuffare än vad vi i vår familj har, det finns andra som har många större behov än vad vi har!

Så jag funderade lite, min svägerska Maria Svensson Ruosi är självdestruktivt snäll, har en ofantligt stark moral och etik som klart kan konkurrera med moder Theresa.
Jag har ytterst sällan stött på en människa med en sådan stark vilja att göra gott, att vilja göra rätt för andra på sin egen bekostnad!
Om Maria går med på det så funderar jag på att be Maria starta ett donationskonto i HENNES namn där jag inte är inblandad!
Och en gång per är så skänks pengar till behövande, pengarna skall gå till sådan ärenden där pengarna hade kunnat göra en insats för tryggheten för familjer med barn!
Donationsmottagere söker hjälp via denna bloggen och ev utbetalningar redovisas via denna bloggen.
Det betyder att de som donerat, alltså Ni läsare får fortlöpande information och har möjligt att påverka för och emot gällande bidragstagere.
Likaså är pengarna separerade från informationspunkten eftersom jag inte har med pengarna att göra…

Vad säger ni?
Vad skall jag mer tänka på?

George

Behöver hjälp utav ER

Här kommer en desperat efterlysning!
Vi har inget varmvatten och vi efterlyser någon (i Skåne) som kan diagnostisera och reparera en Autotherm panna värme och vatten för vattenburen värme!
Pannan sattes nog in i huset när huset byggdes 1986….men vi kan ju inte vara utan varmvatten…..
Det finns varmvatten i elementen men i kranarna är det ett inte iskallt men kanske 8 gradigt vatten….
Jag har inte duschat på 4 dagar.

Det rasar verkligen i huset här nu dessa dagar…
Svärföräldrarna slår alltid igen ytterdörren utan att trycka ned handtaget och nu har smäcken gått sönder, den är så rädd att den inte ens vågar titta fram…

Vår köksfläkt har bestämt sig för att ge upp, lagret har skurit och fläkten som går på halvfart för att skydda krypgrunden från fukt skriker numera sin dödskamp.

Det är alltså en hel del saker som gått sönder här på bara 5 dagar, inget varmvatten, ingen dörr som bara går att stänga samt en skrikande fläkt…

Så är det någon som känner någon hör i Skåne som kan rädda en Autotherm panna från döden, detta är ganska viktigt eftersom vi har plånböcker med stora dammråttor och lite fina spindelnät i ….dyra installationer är svårt att klara av…..

Är det någon som har koll på vad det kostar (eller bör kosta) att få en sådan panna utbytt och installerad?

Som prinsessan Leia säger, Please Help me, you are our only hope!

George