George med Liemannen bakom axeln

Blåst på konfekten….

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 22, 2014

Idag på ronden fick jag tillstånd till permission under förutsättning att jag infann mig i sjuksängen vid följande tre tillfällen per dygn, 08.00, 16.00 samt 24.00 för mina fortsatta intravenösa antibiotikabehandlingar. Jag blev ju överlycklig, att få åka hem, träffa min älskade familj, sova i min egen säng, att slippa tillbringa mina nätter med min älskade fru istället för en snarkande dement hallucinerande man.

Jag ringde och lämnade besked att jag skulle påbörja min permission när dörren till rummet öppnas och min sköterska kommer in och säger att de har på laboratoriet påträffat mycket bakterier, otrevliga bakterier i min ascitesvätska från buken och att jag har bukhinneinflammation…..Tyvärr är min permission indragen och beskedet utöver var att man skall försöka föra in antibiotika in i bukhålan eftersom den intravenösa behandlingen inte fungerat!  Helvete också, det betyder att dessa mysko bakterier i mörka trenchcoats, svarta hattar och mörka glasögon glider omkring och hugger med små eleganta ornamenterade silverknivar i min bukhinnevägg. Djävla opålitliga bakterier som inte flyr när jag skickar riddarna i skinande antibiotikarustningar på dem.

Nu är det några timmar senare, de tekniska problemen med att hitta adaptrar och aggregat som fungerar för att spruta in en liter antibiotikavätska i min bukhåla är avklarade. Nu har jag fått min första dos utav bukantibiotika och satan vad det gör ont, de där bakteriebusarna har panik, de försöker skära sig ut ur buken med sina små knivar.

Det gör enormt ont, jag har tagit en drös med starka smärtstillande för att inte skrika.

George

Första cytostatikabehandlingen genomförd

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 21, 2014

Jag har nu tillbringat den sista veckan inlagd på SUS Infektionskliniken i Lund. Jag genomförde den första delen utav cytostatikabehandlingen men något har gått snett. Jag har fått väldigt kraftiga reaktioner på cytobehandlingen, kraftigt illamående, comatost beteende de första dagarna och rejäla hudreaktioner som kliar likt 1000 små kräftor som klättrar på min rygg och den övre delen utav min bröstkorg!

Värst är att jag har fått en omedelbar infektion i bukhålan, bakterierna har fått totalt föräldrafritt inne i bukhålan och dessa bakterier har haft party med massor med sprit, discokulor och uppknäppta skjortor. Denna festen och fester liknande denna får ej upprepas varje gå g jag påbörjar en ny cytostatikaomgång, well jag får väl skaffa några rejäla dörrvakter som stoppar dessa busiga bakterier ! Jag gissar även att min port a cath har läckt ut cytostatika i vävnaden runt porten. Jag hade för några veckor sedan en sjuksköterska som skulle öva sig på ett ”nålborttagningsredskap ” och hon drog tyvärr i min port utan att hålla emot när hon skulle dra ut nålen, efter detta så klickar porten med små ljud när man använder den.

Det kliar också enormt mycket i området runt porten när man använder den för exempel antibiotika som är retsamt för vävnad. Nu ligger jag och får mina fyra doser antibiotika per dygn och väntar på att få komma hem tidigast i slutet av veckan, det största problemet är att man måste komma på en lösning för mig att kunna genomgå fler cytostatikabehandlingar utan att jag automatiskt hamnar på infektionskliniken med en svår och farlig infektion i buken igen.

Så, nu väntar jag bara, planeringen får styras upp av mina duktiga doktorer som bara får mer och mer komplikationer att hantera, jag och min kropp per dessa underbara doktorer om ursäkt för min att min kropp ställer till med så konstiga och idiotiska problem.

Det som gör att tiden här på avdelningen inte känns tråkig är att jag blir så väl och fantastiskt omhändertagen, människorna som arbetar här på Infektionen 74 är underbara galenpanor med massor utav personlighet, jag skrattar gott från morgon till kväll ikapp med personalen som har en rå, varm och äkta humor, stort tack till dessa människor. Så här borde det vara på alla avdelningar, när vi patienter ”läcker livskraft ” fyller dessa underbara människor på den.

Men……jag tycker synd om dem, jag har haft god lust och hoppa ur sängen flera gånger och bara skrika ”dra åt helvete” åt mina otrevliga medpatienter! Bara för att man är sjuk behöver man inte plocka fram sin värsta Orch och huggtandspersonlighet och vara så fruktansvärt otrevlig mot de människor som hjälper till.

George

Klistringen av höger lunga var framgångsrik!

Posted in survivaL by georgeschottl on september 19, 2014

Nu är klistringen av höger lunga fixad, det fungerade! Man har gjort en kombination utav silvertejp, Karlssons klister, lite hederligt trälim och en väldig stark spikpistol som läkaren var nere och snodde på en byggarbetsplats. Nu vätskar sig inte inte höger lunga längre och vi kan hoppas att vänsterlungans vätska försvinner snarast eller så får den lungan också klistras men det är inte den närmaste veckan. Jag har precis fått slangen utdragen från djupt inne i min lunga, det kändes åtminstone så när slangen med ett snabbt kontrollerat ryck åkte ut. Låt mig säga så här, det känns alltid obehagligt när något främmande föremål rör sig inuti ens eget organ.

Nu väntar jag på att få en liten present, den skall komma med instruktioner, handhavanderegler och tillbehör, NEJ, det är inte en ny mobiltelefon, det är en bärbar syrgaskoncentrator som jag skall ta med mig hem. Speciellt när när jag skall gå en sträcka mer en 20 meter eller när jag duschar skall jag använda denna maskin.

Hem, jag skall hem idag! Sova i min egen säng, känna dofterna i mitt eget hus, krama min fru, överösa min lilla dotter med miljoner pussar.

Jag skall hem!

Jag skall åka hem!

George

Fantastiska människor lyfter mitt humör.

Posted in survivaL by georgeschottl on september 17, 2014

Jag är på risigt humör, jag känner ibland att jag tappar mitt goda humör och blir ofantligt arg, lättretlig samt att jag får en explosiv aggresivitet. Denna typ av humör är tack och lov ytterst sällsynt, kanske två tre gånger per år. Nu är det en sköterska här på avdelningen har skapat mitt usla humör. Men det finns alltid botemedel riktigt bra botemedel!

Här finns massor med patienter som alla är ytterst trevliga och vänliga. Men en man lyser upp mitt humör, han roar och får  mig att skratta. Otroligt torr men klok humor, vishet i mängder men det jag uppskattar mest är hans lugn, hur han obevekligt utstrålar ett lugn som tar udden av min ilska.

Jag anser att man alltid skall tacka de som hjälper, medvetet eller omedvetet, så ett stort tack till Sigvard Hellström!

Höger lunga klistrad, kommer bli ilsk om det ej fungerar!

Posted in survivaL by georgeschottl on september 16, 2014

Nu har jag fått min högra lunga tömd på så mycket pleuralvätska som möjligt och därefter har läkarna sprutat in ett kemiskt sandpapper som skall riva upp lungsäcksvägg och lunga. Sedan suger man ut det kemiska sandpappret ur höger lunga. Därefter ber man och hoppas att lungsäcksväggen och utsidan av lungan blir så irriterade och sedan läker ihop som ett sorts gemensamt ärr.

Självklart snurrar tankarna om jag kan sno lite utav det kemiska sandpappret för att slipa vardagsrumsbord och köksstolarna, tyvärr har jag fått reda på att en av de ingredienserna i soppan de sprutat in är talk, vanligt talk fast utan parfymering!

Nu ligger jag har på sjukhuset rejält smärtstillad utav morfinsprutor samt avnjuter en 39 gradig feber, att det för en gångs skull är bra att få feber käns konstigt. Febern är ett tecken på att den där kemiska talksörjan som skall agera sandpapper inuti min kropp fungerar! Alltså, ingen feber, klistringen fungerar ej!

Nu har jag varit så många dagar på sjukhus och sprungit (stapplat syrefattigt) med min påse med vätska, proteiner och lite vackert färgsättande blod så jag är evinnerligt trött på vistelsen, speciellt idag när morfinmediciner och morfinsprutor avlöser varandra på löpande band.

Jag vill hem och lukta på vinden, känna vindens smekande kraft mot min kind. Jag vill hem och se soluppgång och solnedgång och känna att jag lever. Jag behöver ladda batterierna, jag behöver skrika ut mitt hat gentemot cancern i min kropp, jag vill bara hata, hata intensivt så att viljan glöder, så att viljan återigen kan flytta berg…….och sedan få hem Freya och Sara på eftermiddagen!

Jag vill planera för Freyas födelsedag den 26:e November, mat och tårta, presenter och bara ladda batterierna.

Förresten, jag vet inte om ni känner som jag, behandlar politiker oss som mindre vetande, tror de verkligen att vi tittare som oroar oss för framtiden vill se folk raljera och håna varandra.

Jag förväntar mig mer, jag förväntar mig ärliga tydliga svar på frågor, jag förväntar mig raka tydliga och genomtänkta svar. Jag tror att vårt politiska system behöver en uppdatering så att vi inte fortsätter i samma spår.

Sedan vill jag tacka Göran Hägglund (jag är absolut inte kristdemokrat)  för den oerhörda förändring Hägglund har genomfört i Sverige. Den största cancersatsningen under de senaste decennierna. Jag vill tacka för insatsen med rättvis vård i Sverige genom RCC-arbetet. Jag vill tacka för den miljardsatsning Hägglund och Co som ytterligare stärker Sverige som det ledande landet inom cancervård.

Tack för de enorma satsningarna på äldrevården som var nästintill obefintlig innan 2006, du och dina kolleger har stärkt patientens trygghet och rätt. Stort tack till dig Göran Hägglund för ert nästan okända arbete.

Nu vill jag se Löve’n göra lika mycket för cancervården, äldrevården, patientens trygghet, den ändrade synen att läkaryrket är ett serviceyrke och patienten är kund!

George

Att gå till val / Kan man välja bort cancern?

Posted in survivaL by georgeschottl on september 13, 2014

Nu går vi till val, man och kvinna går ur huse för att lägga sin röst för vem som skall styra mitt älskade Sverige i fyra år. Jag och antal andra svårt sjuka tittade på valdebatten på TV igår, fredags kväll. Det blev en väldigt ovanlig upplevelse eftersom när man lever så nära döden som vi gör på denna avdelningen så klargjordes det väldigt snabbt att vi har fått ändrade värderingar.

Vi skämdes över partiledarna, vi insåg att denna skammen vi kände för dessa 8 män och kvinna var en ny känsla, även om man var envist stolt över sitt parti tidigare kände vi bara en oerhörd skam, en sorg för Sverige över att dessa partiledare verkar ha monterat bort heder, sågst bort ärligheten från sin ideologi. Att man raljerar och leker med ord i sin presentation av vad sitt parti vill, att man försökte lura, förleda, irritera och förnedra var fruktansvärt att se.

Vi som satt där kände samma sak, det hade varit bäst om de två mest sansade av alla dessa partiledare slog sina påsar ihop för landets skull, för hederns skull, och viktigast av allt, för folkets skull! Det kommer tyvärr vara omöjligt att Moderaterna och Socialdemokraterna hade bildat regering tillsammans.

Jag sade ju att känslan överraskade och förvånade mig, att vi patienter kände samma sak……konstigt!

Jag är öm och blåslagen vid revbenen där lungdränet går in mellan mina revben, det blec stopp i dränet, slangen var böjd inuti mig och läkarna vred och vände, tryckte och svor. Efter en tid som kändes som en evighet och efter att man sprutat in propplösare (nej och åter nej, det var INTE caustiksoda de sprutade in) så löste sig stoppet och vätskan kom ut och luften kom in, denna friska härliga välsmakande och uppiggande luft!

Nu skall jag försöka hitta en rullstol för att åka ned på bottenplan och rösta!

Jag skall rösta bort min cancer, jag skall hitta en valsedel som säger, vi garanterar att all Mesoteliom botas, den valsedeln skall jag hitta!

George

Bionic Man 2.0

Posted in survivaL by georgeschottl on september 11, 2014

Nu har jag ytterligare utvecklats i riktningen mot den ultimqta Bionic Man! Nu har ytterligare *avancerad* teknik blivit inmonterat i denna läckra och fulländade kropp, jag har fått en ny dräneringsslang inmonterad i min högra lunga!

Så, för att rekapitulera, jag har en nyutvecklad Powerport inne i min högra axel som Port a Cath, jag har en permanent inopererad drän i min buk så att jag som högteknologisk husägare vattna min (eller andras ) gräsmattor vid behov. (Detta är alltså en av mina superkrafter). Nu har jag fått en permanent inopererad drän i min högra lunga för att kunna vattna de högt placerade krukväxterna som behöver extra näringsrik vätska med ett fåtal cancerceller i!

Frågan är hur mycket teknik behövs det för att bli definierad som cybernetisk, jag tror att det enda som saknas just nu är en permanent inoperarad Wifi-koppling för att bli fullkomlig och en riktig Bionic Man 2.0!

Självklart är man orolig och funderar på framtiden när buken töms på mellan 6 till 12 liter, men mitt hat gentemot cancern är kraftfullt, det hatet är lika starkt, lika lysande och lika kraftfullt som kärleken till min fru Sara och min lilla dotter Freya som snart fyller fyra år. Stark hat mot cancern, stark kärlek till de mina och livet!

Som vanligt gäller detta, INGET får ned mig på knä, INGET!

George

Tillbaks igen på sjukhuset…

Posted in survivaL by georgeschottl on september 10, 2014

Jag blev utskriven från avd 1 lungspecialisterna i måndags. Idag på onsdagen läggs jag in igen, jag har dock lite nya erfarenheter utav min sjukdom som är nya upplevelser för mig. Jag har nu en liten aning om hur det känns att drunkna!

Förutom vätska i buken (tömde mig själv på 12 liter på två dagar) har jag nu vätska i BÅDA lungorna. Och med tanke på att jag har ca 18% lungkapacitet till att börja med är vätska i lungorna lite grann som en mindre katastrof. Att lägga sig ned i sängen, att böja sig framåt, att sätta sig i bilen, allt leder till panik, drukningspanik!

Ja gott folk, detta är illa, och ni vet att när jag väl säger att det är illa så är det faktiskt illa. Man säger ju att * its not over until the fat lady sings*. Jag börjar höra * the fat lady*!

Nu skall vi börja med att färga vätskan i buken med en skrikig färg för att sedan tömma en av lungorna på vätska, är då den vätskan färgad vet vi att vätskan tränger igenom från buken. Är vätskan ofärgad vet vi att det är återigen nya metastaser som håller på att försöka etablera sig i båda lungorna. Då kommer vätskan från lungvävnaden istället och då är det bekräftat att cancern har vaknat fullt ut och ruskar sitt fula huvud och skriker ut sitt hat gentemot mig, jag som har fräckheten att inte dö, jag som den hatar lika mycket som jag hatar cancern tillbaka! Jag hatar min cancer med all min fulla kraft, med hela min själ hatar jag cancern som hindrar mig, som lurar mig men som ALDRIG STOPPAR MIG!

George

inlagd på SUS Lund….

Posted in survivaL by georgeschottl on september 6, 2014

Jag har haft en konstig sommar. Tanken var att umgås med familj och vänner, gamla och nya vänner men istället har sommaren varit en konstant följd utav *vanliga* sjukdomar. Ryggskott, ischias, bronkit, annan typ  luftrörsinflammation och nu, som grädde på moset slår vi till med en rejäl lunginflammation.

Dessa små presenter har hållt mig borta från Susannes makes underbara matlagning, Max familj och grillning med Douglas. Jag har alltså missat att träffa alla mina fina vänner i somras.  Nu idag har jag blivit lite mer pigg från min snabbresa med ambulans för att slippa 40 grader på termometern, nu när alla mediciner fått mig att bli feberfri, fått ned pulsen från 120 till lite mer normala 70 och att syresättningen lämnat 80% för att klättra upp till toppen igen ( fast med O2 i slang i näsan, syre alltså)

En rolig sak är att jag har hamnat på en avdelning med enbart proffs, jösses vad kompetenta sköterskorna är, det är roligt att se hur väl vården fungerar trots urusla löner och kassa vårdgivare. Jag hörde att en avdelning stängdes några minuter innan jag lades in inatt. På grund utav personalbrist. …..skrämmande dåligt skött utav toppen på SUS.

Ja, nu kommer tröttheten igen, innan jag går måste jag bara skriva om gubben i sängen mittemot. Han har ingen faktisk aning om vilken fantastisk tur han har!

Han ramlade ned från ett bygge för några år sedan, då vid undersökningen så upptäckte man att han hade ett anerysm på stora kroppspulsådern, detta åtgärdades och gubben fortsätter därför på årliga kontroller och då upptäcker man en pytteliten tumör i lungan. Denna testas och visst är det lungcancer och han opereras omedelbart. Han hinner inte ens in i cancervärlden, han garanteras nästan cancerfrihet…..nästan och han behöver inte ingå i den gruppen som kommer oroa sig över om de tillhör de 15% som överlever eller de 85% som avlider. Jösses vilken tur han har haft!

Vi höres.

George

 

 

Still Alive and Kicking

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 17, 2014

 

Sommaren är här och lockar med allt liv, allt som växer och frodas
Jag ser livet som segrare i alla former, i alla färger och ibland i goda smaker.
Det är bara grönt och vackert, regnet kommer ibland med sina underbara dofter och sin förmåga att väcka livet så snabbt, så kraftfullt och med den mest svaga men sköna doften.

Sara ligger hemma sjuk, hon har fått någon sorts virusattack på luftrören och hon hostar ca 100 ggr per dag. Enda fördelen med att sara är trång i andningsvägarna är att hon klarar inte av att prata hela tiden eftersom luften tar slut och hostningarna tar ändå bort ALLT hon vill säga.
Jag är alltid orolig när min älskade är sjuk men det är min fantasi som spökar på sitt idiotsätt.

Jag har minskat rejält i magomfång, räknar vi bara på vikten så har jag blivit av med ca 25-30 liter vätska från magen.
Nu kommer det ca 5 liter per varje vecka (tömning varje sjunde dag) och jag andas mycket bättre efter varje tömning.
Smärtorna som förstörde mina veckor vid varje tömning är nu nästan helt bättre.
Självklart som brev på posten har jag ju fått andra problem istället, vätskan i buken har ju tryckt åt alla håll, även bakåt mot ryggraden.
Det betyder att jag nu fått en himla massa problem med ryggskott och höften som lutar fel i förhållande till muskler vilket gett ischiassmärtor i båda benen ned i fötterna..

AJ!

Annars är livet helt enkelt underbart.
Jag börjar vakna, tror jag!
Det har varit en tuff tid med att ligga ett helt år i sängen eller i soffan, nu kan jag andas lättare.
Nu kan jag röra mig mer och göra lite mer än tidigare.
Denna enorma mängd vätska som min kropp burit omkring på har isolerat min vilja och motarbetat min kraft!
Det känns skönt att nu kunna vara mer ”mänsklig”, vara mer här!

Jag skiter ett stort stycke i mina tumörer, jag vet att kroppen är fullproppad med metastaser, vid hjärtat, vid andningsvägarna i mina lungor, i hela min bukhåla.
Jag lever NU!
Jag vill njuta av solen, värmen och att se Freya växa!
Jag vill leva lite till!
Jag vill leva mycket mer till!

George

The Bionic Man!

Posted in survivaL by georgeschottl on maj 28, 2014
Jag har idag min dag, min födelsedag!

Utav sjukvården har jag fått fantastiskt många födelsedagspresenter under årens lopp, bland annat har jag kvar livet, ett liv som lyckligt cancersjuk, som levande, jag har fått förmågan att le, att skratta, att älska. Detta är underbara presenter som sjukvården gett mig.

Självklart finns det också tårar och sorg i mitt liv, saknaden av min starka snabba uthålliga kropp, mitt gamla liv kommer jag alltid sakna men det priset har jag betalat för att få fortsätta leva, ett pris som är självklart.

Men nu har jag fått en ny fin present av sjukvården, jag är numera en ”Bionic Man”.

Jag har fått en fin kran inopererad i min mage, jag har ju tidigare tömts var 6:e vecka på ca 16 liter vätska per gång. Det är en väldigt stor påverkan på organismen som är min kropp med så stora förändringar. Så nu kan jag själv tömma buken på vätska oftare och därmed på mindre mängder per gång vilket minskar belastningen på min kropp.

Jag hade verkligen specifika önskemål om kranen, det skulle vara både kran för varmvatten och kallvatten samt att jag skulle kunna koppla på en vattenslang så att jag kan vattna gräsmattan. Tyvärr blev det en enkel ventil istället för kranar. 

Men jag räknar ändå med att jag från och med min födelsedag idag att kunna kalla mig för ”The Bionic Man”!

George

Saras födelsedag idag

Posted in survivaL by georgeschottl on maj 3, 2014

Hej på Er alla!

Jag har saknat  Er alla och är arg på mig själv att jag är så trött nuförtiden, orken är på något sätt utsugen.
Vissa dagar är orken där på sin ordinarie plats, men oftast är jag trött av medicinering och smärtor.
Men trots detta är jag ändå som vanligt lycklig, glad över min älskade familj och underbara fru och underbara dotter Freya.

Idag har till och med min sångröst varit igång, klockan 05,05 började saras väckarklocka gå igång och då blev den en spontansång för min del där jag sjöng ” Ja må hon leva…samt ett Skånskt trefaldigt Hurra” liggande i sängen helt utan mina morgonmediciner….kraxandet var ytterst vackert tyckte min älskade fru!
Som sagt, Sara fyller år idag och jag har planerat att sova på dagen så att jag kan hålla mig någorlunda vaken i kväll!
Se vad jag gör för min fru (ironi)

Vi har beställt hem Tapas idag som lyxmiddag och Sara kommer hem med små ytterst tunna tårtbitar, allt sorts annan födelsedagsfirande blir senare i veckan eftersom Sara arbetat hela helgen med långa pass med tidiga mornar och sena kvällar.
Så familj och vänner blir antagligen nästa helg.
Sara måste ju vara pigg på jobbet även imorgon Söndag.

Freya bara växer (även jag växer/krymper) hela tiden så att det blir en liten söt bild på Freya idag.
Jag töms ungefär var 6:e vecka, nu senaste tömningen var på 16 liter vätska från buken.
Så jag går från spänd smärtsam mage till tömd smärtsam mage men sedan får jag 3-4 veckor då jag inte har magsmärtor, när det är sådär precis lagom vätska som inte stör organ och tarmar.

Ja, jag vet att tröttheten är en signal att kroppen har för mycket mediciner och att jag bränner ljuset i båda ändarna, men kom ihåg att jag är lycklig, en stolt pappa, en kärleksfull pappa ich en förälskad Make.
Livet är underbart trots hinder, mina hinder kanske är lite större än andras men lyckan kan ej stoppas, livet segrar alltid!

George

Älskade Freya med Kanin och specialvovven

Älskade Freya med Kanin och specialvovven

Tömning, da Capo på kräksjukan samt jag fick panik…….

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 16, 2014

Ja, det har varit händelserika veckor sedan jag skrev sist.

Kräksjukan har fortsatt inom familjen, och det rejält! Först så började kräksjukan om med att svärmor också fick det så att vi fick planera om veckan, därefter fick min svägerska Maria som för tillfället är inkvarterad hos oss här hemma. (och som vi trivs väldigt bra med) Maria fick det så pass hårt att hon bokstavligen gick i däck utav ansträngningen på kroppen.
Med tanke på att vi alla i familjen fått denna sjukdom, och flera av oss har fått det i omgångar så glider svärfar Claes omkring ytan tillstymmelse utav påverkan…..Otrolig kille!

Jag har åter blivit tömd på fri bukvätska, det tog ca 30 dagar från förra tömningen till denna nya tömning, jag var ordentligt påverkad den sista veckan utav vätskan, flera gånger kändes det som om luften försvann och det var jobbigt att gå.
Vätskan trycker ju på organen och trycker även upp mot lungorna och verkligen tar bort den där sista chansen att få luft.
Med tanke på att jag denna gången tömdes på 15,6 liter bukvätska så förstår ni att det är tungt att gå, jag ser ut som om jag har trillingar och att det verkligen är svårt att andas.
En av sköterskorna på onkologen berättade för mig att hennes rekord med bukvätska hos en patient var 15 liter, så nu har jag slått ytterligare ett rekord…..inget kul rekord att slå när jag tänker efter!
Men WOW vad skönt och luftigt det känns när man är nytömd!
Helt otroligt underbart, luften flödar lätt in i lungorna, jag fick känna efter med balansen när jag reste mig från sängen där jag blev tömd, balansen var ju helt fel, nästan 16 kg saknades ju!

Freya gav mig panik av otroliga mått, jag är själv dödligt sjuk i cancer, min tid kvar på jorden är inte som andras, den tiden är förkortad.Och jag får inte panik!  Och ändå när Freya råkar ut för något farligt  studsar jag runt mentalt som en galen höna!
Freya fick för någon dag sedan rejäla allergisymptom, det började på ena skinkan och spred sig över mage, armar och till slut över båda benen med svullna förhöjda röda områden.
Och vi försökte hitta något antihistamin för barn…..men sedan Apoteksreformen finns det inga preparat överhuvudtaget som gäller för barn under sex år.
Detta har vi fått från två apotek, 1177 samt 1177.se och BVC……..
Så vad gör man om ens lilla älskade unge får en allergisk reaktion och barnet är från  en månad upp till sex år?
Jo man använder preparat som man egentligen inte får använda!
Hade vi redan köpt antihistaminer från före reformen hade allt varit ok, men efter reformen är FASS uppgifter ändrade…

Så vi väntade, ingen vågade ge besked om vilket preparat som vi fick använda så Freya skrek och grät över att det spände i huden och att det kliade som faen, till slut somnade hon och vi tänkte att det var ju lugnt.

Det blev en ny morgon, nytt snack med 1177 samt BVC, nu löser vi det med att handla antihistaminer till barn tänkte vi, vi måste ju ha något preparat från något preparat, men icke, som sagt tidigare så blev det stopp, Sara köpte ett preparat som gällde för barn från sex år och uppåt! Men barnet måste väga 30 kilo….vilken sexåring väger trettio kilo?
Så vi köpte Clarityn i vätskeformat och trodde att allt var OK, nu var vi förberedda på när nästa allergireaktion kom.
Och vi fick bara vänta några timmar, reaktionen på Freya kom tillbaka med full kraft och ökade.
Nu kom min panik, reaktionen spred sig över hennes kropp på bara några minuter, nu blev även huvudet påverkat och ögonen svullnade, öronen var svullna, varma och röda och Freyas vackra ansikte var fullt med upphöjda områden och den enda tanken som snurrade i min hjärna var andningsvägar, andningsvägar, andningsvägar, ANDNINGSVÄGAR!
Freya hade fått en sked Clarityn direkt utav Sara när hon upptäckte reaktionen, men det tar ju tid att stoppa reaktionen så jag fick tag på Betapredburken och förberedde 2 tabletter i vätska och hade Freya börjat rossla hade jag hällt i henne kortisonet och ringt 112 med tårna……
Jösses vad rädd jag var, men tack och lov, 40-45 minuter senare började Claritynet verka, utslagen minskade så sakta och glaset med Betapred hälldes ut……
Även jag kan få panik!
Jag är så tacksamt och stolt över Sara som höll huvudet kall och skötte situationen, trots att hon varit vaken två nätter på raken och vakat över Freya.
Den kvinnan är Stark och jag älskar henne!

George

Tre kräksjukor, lååååång text som försvann, hatar att autominne ej finns på WordPress

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 1, 2014

Jag skrev ett långt inlägg i nära 30 minuter, sedan bara försvann texten…..grrrr

Kortfattat för nu för min kropp för ont för att klara av att skriva samma text igen!

Tre omgångar med vinterkräksjuka, vilket djävla eko….

Magen är gigantiskt stor igen och jag skall röntgas på måndag, men frågan är om jag slutat spy och är feberfri till måndag, tömning av bukvätska skall ske på torsdag.

Vad synd att texten försvann……den var riktigt bra men kroppen klarar inte av mer skrivande…

Vi hörs snart igen, stora gigantiska kramar till er ALLA!

George

Tömning! Check!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 25, 2014

Jag skulle ha blivit tömd mellan klockan 9 och 14,00.
Jag skulle ha blivit tömd på mellan 5 och 7 liter.
Jag skulle ha blivit tömd med en långsam hastighet.
Jag blev tömd mellan 10,00 och 12,00
Jag blev tömd i en rasande hastighet innan Överläkare H Griph stoppade tömningen för säkerhets skull.
Jag blev tömd på ca två tredjedelar av vätskan.
Jag blev tömd på 12 liter vätska från buken.

Det var en otrolig upplevelse att tömmas på vätskan som samlats i min bukhåla på grund utav kroppens försök att spola bort tumörceller som försöker sätta fast sig på bukhinnan.
Kroppens försvar är att försöka spola bort de där otäcka cancerceller med resultatet att jag har en mage som svullnar upp till majestätiska proportioner.
Man räknade med att få ut kanske 7 liter vätska som skulle rinna ut långsamt under en längre tid, kanske fram till klockan 14,00.

ICKE!
Jag hade ett underbart team som satte in röret in i bukhålan, snabbt, smärtfritt och smidigt, jag märkte knappt något överhuvudtaget under själva ”sticket”.
Men sedan……..det formligen forsade ut vätska som var lite gul och grön skimrande från galla som trängt ut i bukvätskan.
Det fanns absolut ingen koagulation som det finns när man tömde min lungsäck 2006.
Ja, därefter fanns det inget stopp på vätskans enorma hastighet och mängd, jag räknade tiden en gång när syster Helena hade bytt påsen, 7 minuter senare vår påsen full igen.
Det blev totalt 8 st påsar som vardera rymmer 1,5 liter.
Klockan 12 så kom överläkaren Griph och stoppade själva tömningen för säkerhets skull så att mina organ som blivit vana att plaska omkring i vätska fick behålla sin lilla sjö att simma omkring i.
Det är minst 5-8 liter vätska kvar i buken…
Det betyder att jag gått omkring med motsvarande ett 20 liters mjölkförpackning inuti min mage.
Inte faan konstigt att varje steg gjort ont!
Inte konstigt att mina magmuskler har haft en himla konstig 90 gradig vinkel där magmusklerna sitter fast i själva bäckenet.

Nu så vill jag bara tömma ut de där sista literna som finns kvar, jag vill ha en mage som alla andra, jag vill inte ha en mage som skvalpar.
Men jag har förstått riskerna med att tömma buken på all vätska, jag har förstått vilka ofantliga problem som kan uppstå med ökat tumöraktivitet och ökad vätskeproduktion.
Alla snabba åtgärder är farliga, långsamt och kontrollerat är den vägen min läkare vill gå, och jag uppskattar det.
Vi hade en vadslagning, jag och mina sköterskor, själv så satte jag 50 kronor på att jag skulle tömmas på 9 liter vätska, Cecilia M vann vadslagningen med 10 liter i tömning, Cecilia, du får min 50-lapp när vi träffas nästa gång, inkassering från Helena och I-M sköter du själv, eller hur!
Så smidigt, så enkelt och så snabbt tömningen  gick, tack alla för den upplevelsen!

George

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 612 andra följare